skruv

Synonymer till skruv

Ordlistorna anger inga synonymer för skruv.

Varifrån kommer skruv?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

skruv (i betyd. 'schraitbe'), Var. rer. 1538 = no. skruv, da. skrue, från mlty. schruve = mhty. schrube(iy. schraube); från germ. spr.: ffra. escroe (fra. écrou), varav eng. screw. Av mycket omtvistat o. alltjämt dunkelt urspr. Knappast med Baist (se Kluge) lån från lat. scröfa, so (såsom span. puerca, skruvmutter, från lat. porca, so; jfr liknande metaforer under bock o. ram m). Snarast inhemskt germ.: om olika tolkningsförsök se Falk-Torp under skrue, jämte litteraturen hos samme förf. s. 1545, ävensom v. Friesen Mediagem. s. 83. - Ovisst, om besläktat med de sinsemellan samhöriga sv. dial. skruv, tratt på kvarn (i denna betyd. kanske tillhörande riks- spr.), strut, brudkrona, takås där spärrarna mötas, ä. nsv. skruf, mössa m. m., fsv. skriiver, biskopsmössa, sannol. dessutom : konisk bikupa av bark som ut- j hängdes å träd i skogen (se Liden Ark. 27: 264 f.), bicerghskruver, bergstopp, isl. skruf n., stack, hög, nisl. skrufr, hårtofs, no. skruv n. o. m., topp, ett slags huvudbonad, hög av nekar, da. skrue, kvarntratt, torv- el. sädesstack, alltså i allm. om föremål av topp- el. huvlik form, vilka ord i sin tur niöjl., med Persson Indog. Wortf. s. 179, äro besl. med grek. koryphé, spets, huvud (ie. *(s)korubh-, *(s)krubh-; se koryfé), el., enl. andra, med de under skrov l anförda nord. orden för 'skrymma' o. d. (i så fall med en betyd.-skiftning av 'resa sig i vädret' el. dyl.). Till denna senare ordgrupp hör väl skruv i småländska ortn., omnämnda av förf. Sjön. 1: 545, t. ex. Gilje-, H ö ka-, Långa-, T i ka skruv, väl syftande på terrängförhållandena; jfr Lindroth Värends bebygg, s. 20 f.; dock i enskildheter oklart. - Ha en skruv lös, motsv. i da., efter ty. bei ihm ist eine schraube locker, jfr da. forskruet, vriden. - Skruvad, om stil, jfr ty. geschrobeuer, geschraubter (stil). - Ställa sina ord på skruvar, motsv. i da., efter ty., dvs. ställa dem så löst att de kunna ändras. - Skruvmutter, Dagl.Alleh. 1793: -muttrar; tidigare o. ofta även senare: skruf-mor 1706, skrufmoder 1711; Sahlstedt 1773: skrufmorar plur., jfr 1902: skrufmoder, med avs. på kanon = da. skrue-moder el. -mutter, efter ty. schraube-mutter, jfr ä. ty. das mutterlein eines schrauben, dvs. 'skruvens lilla mamma', ävensom da. matrik (väl efter ett ty. diminutivum). - Ordet upptogs förr i ordb. som mask., ehuru sammansatt med ett ord för 'moder'. - Jfr pärle-mo(r) jämte dial. pärl(é)multer.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.