Synonymer till skrocka
Ordlistorna anger inga synonymer för skrocka.
Varifrån kommer skrocka?
skrocka, om hönsens läte, Schroderus Com. 1640, I. Erici o. 1645, jämför skrock, skrockande, Columbus = danska skrukkc, samma ord som svenska dialektalt skrokka, äldre danska skrokke, pladdra, jämför norska skrnkla, giva ifrån sig ett sprucket skramlande ljud;, till en ljudrot skruk av samma slag som skrak i skrock ovan. Möjligen ha dock vissa av de anförda bildningarna uppstått oberoende av varandra. Betyd.-växlingen 'skrocka' och 'prata' uppträder emellertid även i svenska dialektalt skroa (se skro-dera). I dylika bildningar bör ej (med Holthausen Anglia Beibl. 15: 72) utan nödtvång antagas assimilationsformer av germanska -jn-. Ett hithörande verb ligger till grund för det fornsvenska ånamn, Skrnka, som ingår i fornsvenska Skrnknby, nu Skrukeby Östergötland, ävensom i Skruk e Nke (= fornsvenska); alltså med syftning på vattensorlet, liksom till exempel Svallerbäcken (av Skv-) till skvallra, norska ånamnen Drnm-ma, *Dnna, Kuina (av *Hvina), Skrälla, Skrika, *Sladra och så vidare; se förf. Ortn. på -bij s. 47.
Hellquists originaltext med förkortningar
skrocka, om hönsens läte, Schroderus Com. 1640, I. Erici o. 1645, jfr skrock, skrockande, Columbus = da. skrukkc, samma ord som sv. dial. skrokka, ä. da. skrokke, pladdra, jfr no. skrnkla, giva ifrån sig ett sprucket skramlande ljud;, till en ljudrot skruk av samma slag som skrak i skrock ovan. Möjl. ha dock vissa av de anförda bildningarna uppstått oberoende av varandra. Betyd.-växlingen 'skrocka' o. 'prata' uppträder emellertid även i sv. dial. skroa (se skro-dera). I dylika bildningar bör ej (med Holthausen Anglia Beibl. 15: 72) utan nödtvång antagas assimilationsformer av germ. -jn-. Ett hithörande verb ligger till grund för det fsv. ånamn, Skrnka, som ingår i fsv. Skrnknby, nu Skrukeby Ögtl., ävensom i Skruk e Nke (= fsv.); alltså med syftning på vattensorlet, liksom t. ex. Svallerbäcken (av Skv-) till skvallra, no. ånamnen Drnm-ma, *Dnna, Kuina (av *Hvina), Skrälla, Skrika, *Sladra osv.; se förf. Ortn. på -bij s. 47.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
skrocka i Dalins ordbok 1850
skrocka, v. n. 1.
- Säges om det läte, hönsen låta höra, när de värpt ut och vilja ligga.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.