Hon är en glad skrattare som fnissar åt det mesta.
Bakom oss satt en högljudd skrattare som fick hela salongen att le.
Han är ingen stor skrattare, men den filmen fick honom att skratta högt.
skrattare i Dalins ordbok 1850
skrattare, m. 5.
Den, som skrattar, roar sig åt något. Hafva skrattarene på sinsida.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.