Synonymer till skalm
Ordlistorna anger inga synonymer för skalm.
Varifrån kommer skalm?
skalm (vagns-), Rålamb 1690, motsvarande isländska skälm f., en av de två delar som bilda en forkr (båtshake), fruktskida, svärd (egentligen väl: träsvärd, såsom i Vimose- och Thorsbjsergsfynden, ursprungligen: avhugget trästycke), lågtyska schalm, tunt bräde med mera (varav svenska dialektalt skälm, bokpärm, ursprungligen av trä), äldre holländska schalm, fruktskal, fornhögtyska scalm, båt (med samma betydelse-utvecklingsomi båt, skepp och så vidare); motsvarande grekiska skalmös, årtull, skdlme (trak.), kniv; jämför norska skjelm, fruktskal, skolm m.: tjockt skal, f.: fruktskida; egentligen: det kluvna; bildat med m-av-ledn. till roten skel, klyva, i skal, skalle, skål och så vidare (se särskilt under skilja), såsom barm till bära, malm till mel, mala, och så vidare. Härtill: svenska dialektalt och isländska verb skalma, skreva. Jämför även skalka slutet.
Hellquists originaltext med förkortningar
skalm (vagns-), Rålamb 1690, motsv. isl. skälm f., en av de två delar som bilda en forkr (båtshake), fruktskida, svärd (egentl. väl: träsvärd, såsom i Vimose- o. Thorsbjsergsfynden, urspr.: avhugget trästycke), lty. schalm, tunt bräde m. m. (varav sv. dial. skälm, bokpärm, urspr. av trä), ä. holl. schalm, fruktskal, fhty. scalm, båt (med samma betyd.-utvecklingsomi båt, skepp osv.); motsv. grek. skalmös, årtull, skdlme (trak.), kniv; jfr no. skjelm, fruktskal, skolm m.: tjockt skal, f.: fruktskida; egentl.: det kluvna; bildat med m-av-ledn. till roten skel, klyva, i skal, skalle, skål osv. (se särsk. under skilja), såsom barm till bära, malm till mel, mala, osv. Härtill: sv. dial. o. isl. vb. skalma, skreva. Jfr även skalka slutet.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
skalm i Dalins ordbok 1850
skalm, m. 2.
- Hvarje af de tvenne stängerna på en kärra, mellan hvilka hästen är förspänd.
- Hvardera stången på en sax, en tång, o. skalm v.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.