Synonymer till särk
Ordlistorna anger inga synonymer för särk.
Exempelmeningar
- Hon tog på sig en vit särk innan hon drog på den långa klänningen.
- Under den gamla bondedräkten bar kvinnorna en lång särk av lärft.
- Museet visar en särk från 1800-talet med brodyr vid halsringningen.
Varifrån kommer särk?
särk, i dialekter även: skjorta, fornsvenska scer-ker, skjorta, lintyg - isländska serkr, danska serk, jämför finska lånordet sarkki (möjligen ungt), motsvarande anglosaxiska sierc m. och sierce f., skjorta; genom lån från ettdera hållet sammanhängande med litauiska sarkas, klädesplagg, ryska sorocka, skjorta, och så vidare Stundom sammanställt med de dock till betyd. mycket avvikande medellågtyska särk, serk, likkista, fornhögtyska saruh, medelhögtyska sarch, behållare, skrin, likkista (tyska sarg). Av andra betraktat som lån från senlatin sarcia, en bildning till latin séricnm, siden, se silke, särs och jämför Br0ndal Sub-strater och laan s. 182 och där citerad litteratur. - I fornspr. äldst om det plagg, som män och kvinnor buro närmast kroppen; tidigast ersättande både rock och skjorta, av ylle; senare av linne eller hampa. Använt om mansplagg i till exempel fornsvenska maessosaerker, mässkjorta; jämför dialektalt altare- och mässesärk Skå., ävensom bärsärk. Dock redan i fornspr. stundom betecknat som ett kvinnoplagg (i motsats till skyrta). Med syftning härpå bland annat i äldre nysvenska särkkarl, äkta man som står under toffeln, och särkadel, adelskap på kvinnosidan. Sin nuv. vulgära prägel bar ordet åtminstone vid slutet av 1700-t.; det betecknas av Weste 1807 som 'lågt'. Samma betyd.-specialisering som i särk föreligger i lintyg, som förr även kunde användas om mansskjorta (se tyg).
Hellquists originaltext med förkortningar
särk, i dial. även: skjorta, fsv. scer-ker, skjorta, lintyg - isl. serkr, da. serk, jfr fin. lånordet sarkki (möjl. ungt), motsv. ags. sierc m. o. sierce f., skjorta; genom lån från ettdera hållet sammanhängande med litau. sarkas, klädesplagg, ryska sorocka, skjorta, osv. Stundom sammanställt med de dock till betyd. mycket avvikande mlty. särk, serk, likkista, fhty. saruh, mhty. sarch, behållare, skrin, likkista (ty. sarg). Av andra betraktat som lån från senlat. sarcia, en bildning till lat. séricnm, siden, se silke, särs o. jfr Br0ndal Sub-strater o. laan s. 182 o. där citerad litteratur. - I fornspr. äldst om det plagg, som män o. kvinnor buro närmast kroppen; tidigast ersättande både rock o. skjorta, av ylle; senare av linne el. hampa. Använt om mansplagg i t. ex. fsv. maessosaerker, mässkjorta; jfr dial. altare- o. mässesärk Skå., ävensom bärsärk. Dock redan i fornspr. stundom betecknat som ett kvinnoplagg (i motsats till skyrta). Med syftning härpå bl. a. i ä. nsv. särkkarl, äkta man som står under toffeln, o. särkadel, adelskap på kvinnosidan. Sin nuv. vulgära prägel bar ordet åtm. vid slutet av 1700-t.; det betecknas av Weste 1807 som 'lågt'. Samma betyd.-specialisering som i särk föreligger i lintyg, som förr även kunde användas om mansskjorta (se tyg).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.