Synonymer till rangla
Ordlistorna anger inga synonymer för rangla.
Varifrån kommer rangla?
rangla, vara ranglig, vackla, i förb. med kring förr även: driva omkring 1691; i förb. med upp i dialekter (och stundom i litter. till exempel Sundblad) även: raka eller skjuta upp i höjden = danska rangle, vackla, driva omkring, svira; nasalerad biform till ragla. Härtill: benrangel (se detta ord) ävensom ranglig, o. 1750: ranglotte plural, motsvarande norska och danska dialektalt ranglet. I vissa dialekter även rångla, med samma växling som i skranglig och dialektalt skrånglig eller svenska dialektalt skanglig och skånglig eller hangla och hångla; möjligen, såsom vanl. antages (och även antagits under hangla), beroende på i vissa dialekter utebliven förlängning av ăng till āng; men kanske snarare därpå, att dessa fyra ord på grund av sin betyd. kommit in i sfären av imitativa bildningar och 'vardagsord', i vilka avvikelser från den ljudlagsenliga utvecklingen ofta kunna iakttagas. Det vore för övrigt en egendomlig tillfällighet, om just dessa fyra ord, som till betyd.-innehåll och form stå varandra mycket nära, skulle ha upptagits från dialekter, där a ej förlängts framför ng, medan alla övriga fall, där denna förlängning uteblivit, lätteligen kunna på annat sätt förklaras (lån efter tiden för förlängningen med mera). Om lån från annat språk kan i de fyra nämnda orden ej vara tal.
Hellquists originaltext med förkortningar
rangla, vara ranglig, vackla, i förb. med kring förr även: driva omkring 1691; i förb. med upp i dial. (o. stundom i litter. t. ex. Sundblad) även: raka el. skjuta upp i höjden = da. rangle, vackla, driva omkring, svira; nasalerad biform till ragla. Härtill: benrangel (se d. o.) ävensom ranglig, o. 1750: ranglotte plur., motsv. no. o. da. dial. ranglet. I vissa dial. även rångla, med samma växling som i skranglig o. dial. skrånglig el. sv. dial. skanglig o. skånglig el. hangla o. hångla; möjl., såsom vanl. antages (o. även antagits under hangla), beroende på i vissa dial. utebliven förlängning av ăng till āng; men kanske snarare därpå, att dessa fyra ord på grund av sin betyd. kommit in i sfären av imitativa bildningar o. 'vardagsord', i vilka avvikelser från den ljudlagsenliga utvecklingen ofta kunna iakttagas. Det vore f. ö. en egendomlig tillfällighet, om just dessa fyra ord, som till betyd.-innehåll o. form stå varandra mycket nära, skulle ha upptagits från dialekter, där a ej förlängts framför ng, medan alla övriga fall, där denna förlängning uteblivit, lätteligen kunna på annat sätt förklaras (lån efter tiden för förlängningen m. m.). Om lån från annat språk kan i de fyra nämnda orden ej vara tal.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.