Synonymer till råg
Ordlistorna anger inga synonymer för råg.
Exempelmeningar
- Bonden sådde råg på åkern bakom ladan.
- Rågen står hög på fälten i början av sommaren.
- Hon har råg i ryggen och säger alltid vad hon tycker.
Uttryck med råg
- ha råg i ryggen
- vara modig och stark
råg på engelska
rye (sädesslaget Secale cereale).
- råg i ryggen ("styrka, mod")
Sammansättningar: rågmjöl (rye flour).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer råg?
råg, ett nordiskt-engelskt ord: fornsvenska rogher (-u-) = isländska rugr, danska rug, anglosaxiska nyge (engelska rye), av germanska *ruᵹi-, varav möjligen finska ruis (som dock kan vara ett baltiskt lån); vid sidan av kontinentalgerm. *roggan- (germanska *ruᵹn-): fornsaxiska roggo (tyska roggen), fornhögtyska rokko och så vidare. Snarast lån från baltiska språk, jämför litauiska rugỹs, rågkorn (plural rugiaĩ, råg) och så vidare = fornslaviska rŭžĭ och så vidare; ävensom den kanske dock blott tillfälliga överensstämmelsen i beteckningen för 'skördemånad': anglosaxiska rugern ~ lettiska rudzu mehneśis, det vill säga 'rågmånad'. Den anglosaxiska formen visar sig vara ärvd från anglosaxarnas urhem på kontinenten. Namnet och rågodlingen kunna ha förmedlats av de längst i öster boende rugierna, vilkas namn kanske för övrigt betyder 'rågodlare' (Much, Hoops). Gemensam indoeuropeiska beteckning för (vild)-råg saknas; för sädesslaget är en sådan otänkbar, då odlingen av råg synes ha yngre anor, yngre än de övriga nedärvda sädesslagen (de tidigaste fynden från äldre järnåldern). Ordet anses som nämnt ingå i det germanska folknamnet Rugii Tacitus, (H)ulmerugi, det vill säga holmrygier, Jordanes, och det därmed sammanhängande Rugiland, råglandet, Neder-Österrike, motsvarande fornnorska rygir och Rogaland, norska Ryfylke, samt kanske även i önamnet Rügen (möjligen dock slaviskt). Som första led dessutom i det i Västergötland och Värmland vanliga ortnamn Råglanda (jämför under Vetlanda), ävensom i Råberga S:t Lars Östergötland, av fornsvenska Roghbergha, Rågtvet Dal., av fornsvenska Roghthvet (se Tveta) med flera; Rogberga Småland, fornsvenska Roghbergha (jämför familjen. Rogberg) uttalas med slutet o. Om möjligheten av att i sin tur denna germ.-balt.-slav. ordgrupp för 'råg' sammanhänger med det likbetydande trakiska bríza (av *u̯rugi̯a) och även med namnet på råg i talrika östfinska och turkiska språk se Hoops Reallex. 3: 510 f. (med litter.). Gentemot denna nordliga serie av rågnamn står latin secăle, som övergått i de flesta romanska språk (franska seigle och så vidare); sannolikt ävenledes lånord (ej till secāre, skära). Från öster synes också odlingen av havre och hampa ha kommit; se detta ord.
Hellquists originaltext med förkortningar
råg, ett nordiskt-engelskt ord: fsv. rogher (-u-) = isl. rugr, da. rug, ags. nyge (eng. rye), av germ. *ruᵹi-, varav möjl. finska ruis (som dock kan vara ett baltiskt lån); vid sidan av kontinentalgerm. *roggan- (germ. *ruᵹn-): fsax. roggo (ty. roggen), fhty. rokko osv. Snarast lån från baltiska språk, jfr litau. rugỹs, rågkorn (plur. rugiaĩ, råg) osv. = fslav. rŭžĭ osv.; ävensom den kanske dock blott tillfälliga överensstämmelsen i beteckningen för 'skördemånad': ags. rugern ~ lett. rudzu mehneśis, dvs. 'rågmånad'. Den ags. formen visar sig vara ärvd från anglosaxarnas urhem på kontinenten. Namnet o. rågodlingen kunna ha förmedlats av de längst i öster boende rugierna, vilkas namn kanske f. ö. betyder 'rågodlare' (Much, Hoops). Gemensam indoeur. beteckning för (vild)-råg saknas; för sädesslaget är en sådan otänkbar, då odlingen av råg synes ha yngre anor, yngre än de övriga nedärvda sädesslagen (de tidigaste fynden från äldre järnåldern). Ordet anses som nämnt ingå i det germ. folknamnet Rugii Tacitus, (H)ulmerugi, dvs. holmrygier, Jordanes, o. det därmed sammanhängande Rugiland, råglandet, Neder-Österrike, motsv. fno. rygir o. Rogaland, no. Ryfylke, samt kanske även i önamnet Rügen (möjl. dock slaviskt). Som första led dessutom i det i Vgtl. o. Vrml. vanliga ortn. Råglanda (jfr under Vetlanda), ävensom i Råberga S:t Lars Ögtl., av fsv. Roghbergha, Rågtvet Dal., av fsv. Roghthvet (se Tveta) m. fl.; Rogberga Smål., fsv. Roghbergha (jfr familjen. Rogberg) uttalas med slutet o. Om möjligheten av att i sin tur denna germ.-balt.-slav. ordgrupp för 'råg' sammanhänger med det likbetydande trakiska bríza (av *u̯rugi̯a) o. även med namnet på råg i talrika östfinska o. turkiska språk se Hoops Reallex. 3: 510 f. (med litter.). Gentemot denna nordliga serie av rågnamn står lat. secăle, som övergått i de flesta romanska spr. (fra. seigle osv.); sannol. ävenledes lånord (ej till secāre, skära). Från öster synes också odlingen av havre o. hampa ha kommit; se d. o.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
råg i Dalins ordbok 1850
råg, m. sing.
- Allmänt kändt sädesslag. Secale cereale.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.