Synonymer till måg
Varifrån kommer måg?
måg, fsv. māgher, måg, svåger, släkting = isl. mágr, släkting genom giftermål, got. mêgs, svärson, fsax., fhty. mâg, släkting (jfr ty. schwert-, spillmagen), ags. mǽg, släkting, son; möjl. avljudsform till germ. *maᵹu-, son, ung man (se mö). Jfr dock även Wiedemann BB 28: 65, Walde s. 452. — I vissa delar av norra Sverige brukas ordet i överflyttad bem. om t. ex. den järnten, varpå i fäbodstugor grytan fästes, el. om spiselstolpen el. kittelvinden; jfr fästman om stödstolpen i spiseln (Sdml., Ögtl., Smål.) (vid högtiderna pyntad o. av ynglingarna använd att hänga julklappar på till pigorna) el. no. omnkallen ('ugnkarlen') om en vertikal planka vid rökstugeugnen. Sannol. bleknade minnen av urgamla, med härden förbundna äktenskapsriter el. dyl. S. Erixon i Fatab. 1917 s. 196 f. — Andra beteckningar för 'måg' äro: ty. eidam = ags. áðum osv.; lat. gener o. det därmed på ett el. annat sätt sammanhängande grek. gambrós. Gemensam indoeur. beteckning saknas.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.