Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1114, nivå A1.

orka

Vad betyder orka?

ha tillräckligt med kraft, lust eller tålamod för att göra något; klara av att utföra något som kräver ansträngning

Synonymer till orka

Motsatsord till orka

Exempelmeningar

  • Jag orkar inte gå en mil till i den här värmen.
  • Orkar du hjälpa mig att bära in matkassarna?
  • Efter en lång arbetsdag orkade han knappt laga middag.

Varifrån kommer orka?

Lånord från danska enligt Hellquist.

orka = fsv., isl. = da. orke, av germ. *wurkōn, parallellbildning till yrka, i avljudsförh. till verk; jfr även under metvurst. Härtill sbst. sv. dial. orka, så mycket arbete som man på bestämd tid inedhinner, arbete, ä. nsv., fsv. (bl. i sammans.), isl., no.: arbete, ansträngning o. d. — Orkeslös, Swedberg, Lagerbring, Tegnér, Geijer; men i ordböckerna först fr. o. m. 1800-t:s sista årtionden (annars: orklös); åtminstone i senare tid väl påverkat av da. ørkesløs, jfr ä. da. ørke- o. orkeløs, no. yrkelaus, väsentligen till yrke i betyd. 'arbete, arbetsförmåga'; jfr även skadeslös; den under 1700-t. uppträdande formen orkes- kan dock, liksom skån. dial. orkenslös, utgå från ett *orkan, vbalsbst. till orka (jfr borgensman till fsv. borghan); jfr Tamm Sammans. ord s. 156, ävensom Spr. o. st. 16: 118. Fsv. har i stället orkolös = isl. orkulauss, till sbst. orka (se ovan); det åtminstone o. 1630 uppträdande orklös är ej direkt utvecklat härur utan ombildat (av orkelös) efter sammans. utan 'bindevokal'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.