natt

Synonymer till natt

Ordlistorna anger inga synonymer för natt.

Varifrån kommer natt?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

natt, fsv., da. nat = isl. nótt, nátt, got. nahts, fsax., fhty. naht (ty. nacht), ags. neaht, niht (eng. night), germ. *naht- = ie. *nokt- i sanskr. nákti m. m., grek. nýx (genit. nyktós, ie. *nəkt-?), lat. nox (genit. noctis), litau. naktìs, även i alban., kelt. o. slav.; med avljudsformen n̥kt- i otta (osv.). Den egendomliga grek. stammen nykh- i nýkha, om natten, m. fl. berättigar knappast till antagande av en enklare rotform nogh (nəgh). — Ett minne av det forngermanska bruket att räkna efter nätter kvarlever i eng. sennight o. fortnight, egentl.: sju resp. fjorton dagar. Med denna sed sammanhänger det väl, såsom man förmodat, att ordet natt är gemensamt för alla indoeur. språk, medan däremot beteckningarna för 'dag' växla. Ett minne av bruket att räkna dygnet från föregående natt el. afton (se fastlagen) föreligger möjl. i det åtm. förr vanliga västmanl. talesättet hälsa gonätter, skicka hälsningar. — Nattblacka, flädermus, Phrygius 1615, till sv. dial. blacka, flaxa, fladdra, liksom nisl. leðrblaka ds. till blaka, fladdra, jfr no. blakra ds. o. sv. dial. bläkta (germ. *blakatjan), av en parallellrot till den i no. flakra, fläkta, o. sv. flacka. På samma sätt är flädermus besl. med fladdra. Förhållandet till fsv. natbakka, flädermus o. uggla, samt aptanbakka, flädermus (jfr da. aftenbakke, nattskärra, Caprimulgus) är omtvistat; litteratur se Olson Appell, subst. s. 100. Andra liknande o. likbetydande bildningar äro t. ex. fsv. natskæva (: isl. skǽfa, röra sig hit o. dit, got. skêwjan, gå; jfr skjura, skoja), i sv. dial. även 'nattskärra'; fsv. natviskia : sv. dial. viska, kasta, slänga, no. : ränna omkring m. m. (se viska 1); sv. dial. nattglappa : glappa i betyd. 'ränna omkring' (se glappa); om bildningen av dessa ord se förf. Ark. 13: 235. Även: nattful, egentl.: nattfågel; nattmyska, dimin. av mus. — Nattskatta, Solanum, t. ex. 1654; nattskatt o. 1645; B. Olai 1578: natskalle watn, nattskat-; från ty. nachtschatten (mhty. nahtscate), motsv. mlty. nachtschade(n), -schede(n), varav fsv. natskadha, natskædha m. m., da. natskade = ags. nihtscada (eng. nightshade); tydl. ett gammalt samgermanskt växtnamn, till got. skadus, skugga, fsax. skado, fhty. scato (ty. schatten), ags. sceadu (eng. shade, shadow), jfr sv. o. no. dial. skadda, dimma, med hypokoristiskt -dd- (besl. med grek. skótos, mörker); så benämnd på grund av de svarta bären (jfr artnamnet nigrum). I da. översatt: natskygge. Etymologiskt samma ord är ty. nachtschatten, -schade, Caprimulgus, motsv. det fsv. lånordet natskædha, da. natskade ds.; sv. dial. nattskata, flädermus, kan vara identiskt (jfr samma betyd.-utväxling under nattblacka), men kan också tänkas innehålla fågelnamnet skata, jfr nämligen sv. dial. nattskjora, flädermus, till skjora, skata; se följ. — Nattskärra, Linné 1747; även (i yngre tid) nattskära, t. ex. Strindberg; kan knappast skiljas från sv. dial. nattskäddra, som är en ombildning av det under nattskatta omtalade fsv. lånordet naiskædha-, -skärra dock sannol. anslutet till sv. dial. skärra, prata, besl. med fsv. skarra, av ljudhärmande ursprung, jfr de likbetydande ä. nsv. (t. ex. Schroderus 1639), sv. dial. nattskräva till skräva, ljuda sprucket, skrävla (se skrävla), o. sv. dial. nattblarra, —skvarra; mindre sannol. till isl. skjarr, skygg, el. det därav bildade sv. dial. skärra, skrämma, alltså med samma grundbetyd. som sv. dial. nattskråpa, person som är ute o. flackar om nätterna, egentl.: som rasslar o. d. (se skräppa 2).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.