Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3982, nivå B1.

mynt

Vad betyder mynt?

metallpenning som används som betalningsmedel; även den typ av pengar som består av sådana mynt, till skillnad från sedlar

Synonymer till mynt

  • peng
  • slant
  • slantar

Motsatsord till mynt

  • sedel

Exempelmeningar

  • Hon hittade ett gammalt mynt under soffkudden.
  • Automaten tar bara emot mynt, inga sedlar.
  • Samlaren visade upp en hylla med romerska mynt från olika århundraden.

Varifrån kommer mynt?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

1. mynt = fsv. = da. mynt, mønt, från mlty. munte = fsax. munita, fhty. muniz(a) (ty. münze), ags. mynet (eng. mint); lån från lat. monēta (varav fra. monnaie; se portmonnä). Enl. vanligt antagande av gudinnenamnet Juno Monēta, till vars tempel o. 270 f. Kr. ett myntverk förlagts; av ovisst ursprung: ej säkert, såsom ofta antages, till monēre, uppmana, erinra. I Klio 6: 477 f. har emellertid J. Assman på grunder, som icke utan vidare synas kunna avvisas, hävdat att monēta, mynt, har fenicisk upprinnelse.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.