måne

Synonymer till måne

• himlakropp
• lunar

• rymdsond
• satellit
• komet

Exempelmeningar

• På klara nätter kan man se månen lysa över sjön.
• Månen går i fas, så den syns olika stor från kväll till kväll.
• Jupiter har flera månar som astronomerna har studerat länge.

Varifrån kommer måne?

måne, fsv. māne = isl. máni, da. maane, got. mêna, fsax., fhty. mâno (ty. mond med anslutning till formen för månad), ags. móna (eng. moon); förr även 'månad' såsom ännu i vissa sv. o. no. dial. Kan vara en självständig an-stamsbildning (Falk-Torp m. fl.), men även fattas som urspr. identiskt med månad o. utvecklat ur detta ord (med äldre konsonantisk böjning) i kasus, där þ i slutljud bortföll i urgermansk tid (se J. Schmidt KZ 26: 345, förf. Ark. 7: 165), jfr t. ex. isl. nefe, brorson m. m., ty. neffe o. lat. nepōs, -ōtis. Ie. stam *mēn-: sanskr. mās, måne, månad, grek. mēn, månad (båda av *mēns), mḗnē, måne, lat. mēnsis, månad; med motsv. bildningar i armen., alban., kelt. o. slavo-balt. språk med endera el. båda betyd.; alltså en sam-indoeur. stam. Enl. allmänt antagande till roten mē, mäta, i sanskr. mā-mi (se mål 1) o. alltså syftande på månen som tidmätare, dvs. på månmånaden (o. 29 1/2 dygn), vilken hos indoeuropéerna o. även senare låg till grund för tideräkningen (vid sidan av den utan samband härmed stående räkningen efter vintrar o. somrar): det senare uppträdande månåret synes icke ha varit känt under indoeuropeisk tid (enl. Rozwadowski föreligger här dock en annan grundåskådning; se referatet hos Berneker Etym. Wb. 2: 51). — Andra gamla beteckningar för 'måne', t. ex. lat. lūna (se ljus) o. grek. selḗnē (: sélas, glans), kunna icke användas i betyd. 'månad', vilket talar för riktigheten av den ovan angivna härledningen. — Ett annat nord. ord för 'måne' är sv. dial., ä. nsv. tungel, fsv. tungl, himlakropp = isl. tungl, måne, got. tuggl, stjärna, fsax. tungal, fhty. zungal, ags. tungol, ett samgermanskt ord av ovisst ursprung. — I dial. dessutom dräng-, goss-, pig-, nattsol, jfr isl. náttsól.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.