Synonymer till månde
Ordlistorna anger inga synonymer för månde.
Exempelmeningar
- Gud månde ge oss styrka i svåra stunder.
- Vad månde bliva av detta barn?
- Herren månde välsigna er alla.
månde på engelska
may, might (skulle kunna).
- vem/vad det vara månde ("vem/vad som helst") whoever/whatever it may be ("it could be anyone/anything")
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer månde?
månde, numera i sht. med arkaistisk eller skämtsam anstrykning, i till exempel vad månde detta betyda? vad månde varda av detta barnet? evad det vara månde; egentligen imperfekt till ett icke uppvisat fornsvenska hjälpverb (pret.-presens) *mona, vartill fornsvenska presens mon, mun (jämför månntro), imperfekt monde, monne jämte mande, med a från presens man (jämför nedan och se månne) = isländska munu (egentligen 3 p. plural presens), presens mon, mun (fornnorska ofta man), imperfekt monda, mynda med mera, danska monne (föråldrat). Samma verb är fornsvenska mona, minnas, komma ihåg (presens mon) = isländska muna (presens man, imperfekt munþa, senare: munda), gotiska gamunan, erinra sig, presens man, tror, imperfekt munda (jämte munan, vara i begrepp, vilja, imperfekt munaida), fornsaxiska munan, mena, tro, anglosaxiska (presens mon, man), ämna, gemunan, erinra sig. Egentligen ett gammalt pret.-presens, varav formen man är identisk med grekiska mémona, ämnar; jämför latin memini, erinrar mig; besläktat med sanskrit manutē, manati och så vidare, tror, menar, grekiska mimnḗskō, erinrar, fornslaviska minją, mĭněti, tänka (= germanska *munēn) och så vidare, till roten men, tänka; se för övrigt mana, minne, mån 1, 2. Ordet betyder i fornsvenska och isländska: tänka, ämna, vilja, vara nära att, måste, skola, månde, torde med mera; men undantränges i äldre nysvenska efter hand av andra verb; om betyd.-utvecklingen se Björkstam Mod. bjälpv. s. 107 f. I nysvenska månde ha de fornsvenska växelformerna monde och mānde (av mande) sammansmält; jämför Kock Sv. lm. XIII. 8: 7. Se för övrigt månne.
Hellquists originaltext med förkortningar
månde, numera i sht. med arkaistisk el. skämtsam anstrykning, i t. ex. vad månde detta betyda? vad månde varda av detta barnet? evad det vara månde; egentl. ipf. till ett icke uppvisat fsv. hjälpverb (pret.-presens) *mona, vartill fsv. pres. mon, mun (jfr månntro), ipf. monde, monne jämte mande, med a från pres. man (jfr nedan o. se månne) = isl. munu (egentl. 3 p. plur. pres.), pres. mon, mun (fno. ofta man), ipf. monda, mynda m. m., da. monne (föråldrat). Samma verb är fsv. mona, minnas, komma ihåg (pres. mon) = isl. muna (pres. man, ipf. munþa, senare: munda), got. gamunan, erinra sig, pres. man, tror, ipf. munda (jämte munan, vara i begrepp, vilja, ipf. munaida), fsax. munan, mena, tro, ags. (pres. mon, man), ämna, gemunan, erinra sig. Egentl. ett gammalt pret.-presens, varav formen man är identisk med grek. mémona, ämnar; jfr lat. memini, erinrar mig; besl. med sanskr. manutē, manati osv., tror, menar, grek. mimnḗskō, erinrar, fslav. minją, mĭněti, tänka (= germ. *munēn) osv., till roten men, tänka; se f. ö. mana, minne, mån 1, 2. Ordet betyder i fsv. o. isl.: tänka, ämna, vilja, vara nära att, måste, skola, månde, torde m. m.; men undantränges i ä. nsv. efter hand av andra verb; om betyd.-utvecklingen se Björkstam Mod. bjälpv. s. 107 f. I nsv. månde ha de fsv. växelformerna monde o. mānde (av mande) sammansmält; jfr Kock Sv. lm. XIII. 8: 7. Se f. ö. månne.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.