Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2806, nivå B1.

mästare

Vad betyder mästare?

Person som vunnit en tävling eller som är särskilt skicklig inom något; den som behärskar ett område bättre än andra.

Synonymer till mästare

Motsatsord till mästare

Exempelmeningar

  • Hon blev svensk mästare i simning för tredje året i rad.
  • Han är en mästare på att laga pasta.
  • Laget har tre mästare i sin trupp sedan i fjol.

Varifrån kommer mästare?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

mästare, som titel mäster, fsv. mæstare, mæster m. m., lärare, lärd man, magister, mästare, konstnär, överman m. m. (med samma betyd. även i 15- o. 1600-talets språk) = isl. meistari, från mlty. meister, mêster, av fsax. mêstar = fhty. meistar (ty. meister), av ffra. maistre (fra. maître, se mätress o. petimeter; eng. master, mister), av lat. magister, föreståndare, uppsyningsrnan, lärare (magister artium, ludorum), bildat av magis, mer (besl. med magnus, stor, se Magnus, o. sv. mycken), liksom minister, tjänare, av minus, mindre. — Som beteckning för lärdomsgrad (t. ex. Mäster Olof) undanträngdes det ännu under 1600-talet brukliga mäster (o. mästare) av magister. Mäster begagnades ännu på 1860-t. (o. delvis senare) i vissa delar av landet (särsk. i Skåne) som titel på folkskollärare (på landet). — Mästerman, om bödeln i motsats till bödelsdrängarna, t. ex. Hund 1605 = da. mestermand, från ty. meistermann; etymologiskt identiskt med ä. nsv. mästerman, fsv. mæstarman, mästare m. m. = isl. meistaramaðr, mlty. mesterman. Till uppkomsten av ordets användning om bödeln ha också eufemistiska motiv bidragit; jfr benämningarna kära far Sthlm, 1700-t., fra. monsieur de Paris; se även bövel.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.