Synonymer till lärft
Ordlistorna anger inga synonymer för lärft.
Varifrån kommer lärft?
lärft till exempel Spegel, äldre nysvenska även lärefft till exempel 1645, och läroft, ännu Linné, fornsvenska læript, læropt med mera = isländska lérept, norska, lereft, äldre danska bland annat lærept, lerft, danska lerred, av äldre *līn-rept (jämför Erik av Einrīkr och gudanamnet Tor av *þunr-); av lin och ett ord motsvarande isländska ript f., tygstycke, anglosaxiska rift, klädesplagg, kappa med mera, fornhögtyska beinrefta, benkläder, till riva, vb, och rev 6 (eller möjligen rev 1). Den nysvenska formen lärft har väl uppstått i trestaviga former (till exempel bestämd form) och beror på synkope i trestavigt ord (med akut betoning) av den stavelse, som stod närmast efter den tryckstarka (jämför till exempel lärka). De nordiska orden för 'lärft' ha antagligen fått neutralt kön (jämför det feminina ript) genom anslutning, till vadmal och dylikt; jämför under örngott.
Hellquists originaltext med förkortningar
lärft t. ex. Spegel, ä. nsv. även lärefft t. ex. 1645, o. läroft, ännu Linné, fsv. læript, læropt m. m. = isl. lérept, no., lereft, ä. da. bl. a. lærept, lerft, da. lerred, av äldre *līn-rept (jfr Erik av Einrīkr o. gudanamnet Tor av *þunr-); av lin o. ett ord motsv. isl. ript f., tygstycke, ags. rift, klädesplagg, kappa m. m., fhty. beinrefta, benkläder, till riva, vb, o. rev 6 (el. möjl. rev 1). Den nsv. formen lärft har väl uppstått i trestaviga former (t. ex. best. f.) o. beror på synkope i trestavigt ord (med akut betoning) av den stavelse, som stod närmast efter den tryckstarka (jfr t. ex. lärka). De nord. orden för 'lärft' ha antagl. fått neutralt kön (jfr det feminina ript) genom anslutning, till vadmal o. d.; jfr under örngott.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
lärft i Dalins ordbok 1850
lärft, n. sing.
- Väfnad af lingarn, hvari varp och inslag rätvinkligt korsa hvarandra. Holländskt, Irländskt lärft.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.