Synonymer till korp
Ordlistorna anger inga synonymer för korp.
Exempelmeningar
- Korpen satt högt uppe i den gamla tallen och kraxade.
- På vintern syns ofta korpar över de öppna fälten i norra Sverige.
- Barnen blev imponerade när de såg en korp landa på stängslet.
korp på engelska
raven (kråkfågeln Corvus corax).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer korp?
korp, fornsvenska korper = isländska korpr, norska korp; ett blott nordiskt ord, efter lätet, som i olika språk givit upphov till liknande benämningar, såsom de obesläktade latin corvus och grekiska kórax detsamma Likheten med svenska dialektalt karpa, skrika, är rent tillfällig. Ordet, som är en nordisk nybildning, har undanträngt det äldre ramn (se ramsvart), indoeuropeiska *krop(e)n-, vars ävenledes ljudhärmande karaktär fördunklats. Jämför till exempel förhållandet mellan den indoeuropeiska ljudhärmande stammen klang- (i latin clangor och så vidare) = isländska hlakk-(i verb hlakka) och den germanska nybildningen klang-, kling- (se klang, klinga).
Hellquists originaltext med förkortningar
korp, fsv. korper = isl. korpr, no. korp; ett blott nordiskt ord, efter lätet, som i olika spr. givit upphov till liknande benämningar, ss. de obesläktade lat. corvus o. grek. kórax ds. Likheten med sv. dial. karpa, skrika, är rent tillfällig. Ordet, som är en nordisk nybildning, har undanträngt det äldre ramn (se ramsvart), ie. *krop(e)n-, vars ävenledes ljudhärmande karaktär fördunklats. Jfr t. ex. förhållandet mellan den indoeur. ljudhärmande stammen klang- (i lat. clangor osv.) = isl. hlakk-(i vb. hlakka) o. den germ. nybildningen klang-, kling- (se klang, klinga).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
korp i Dalins ordbok 1850
korp, m. 2. (lat. Corvus)
- Fågel af Sparffåglarnes ordning, 2 fot lång, färgen svart, skimrande i grönt och purpur. Corvus Corax. Svart som en korp (Talesätt) Stjäla som en korp, gluskt. (Ordspr.) Den ena korpen hackar ej ut ögat på den andra, tjufvar, roffare och skälmar hålla ihop. -
- (fig. fam.) Roffare, prejare.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.