Vad betyder konjunktiv?

Som substantiv: modus som uttrycker något ovisst, potentiellt eller något som talaren inte kan gå i god för. Som adjektiv: icke självständig. Källa: svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Hur böjs konjunktiv?

Böjning av konjunktiv som substantiv: konjunktiv (singular obestämd), konjunktiven (singular bestämd), konjunktiver (plural obestämd), konjunktiverna (plural bestämd).

Substantiv, 10 bokstäver.

konjunktiv

Som substantiv

(grammatik) Modus som uttrycker något ovisst, potentiellt eller något som talaren inte kan gå i god för.

Som adjektiv

(om modus) Icke självständig.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till konjunktiv

Ordlistorna anger inga synonymer för konjunktiv.

konjunktiv i Dalins ordbok 1850

konjunktiv, m. 3. (gram.)

Det modus af ett verb, hvilket utmärker handlingen såsomvilkorlig, möjlig, oviss, önsklig. Kallas äfv. Optativ.Skrifves också, enligt latinet, Conjunctivus.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Böjning av konjunktiv

konjunktiv som substantiv
singular obestämd	konjunktiv
singular bestämd	konjunktiven
plural obestämd	konjunktiver
plural bestämd	konjunktiverna

Till korsordet och Wordfeud

Ordet konjunktiv har 10 bokstäver och ger 26 poäng i Wordfeud utan bonusrutor. Synonymer med samma längd: inga i listan.

Fler ord med 10 bokstäver, som börjar på k.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”konjunktiv: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/konjunktiv/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Senast uppdaterad 18 oktober 2026.