Vad betyder konjugation?

Verbböjning särskilt med avseende på tidsformer. Källa: svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Hur böjs konjugation?

Böjning av konjugation som substantiv: konjugation (singular obestämd), konjugationen (singular bestämd), konjugationer (plural obestämd), konjugationerna (plural bestämd).

Substantiv, 11 bokstäver.

konjugation

(lingvistik) Verbböjning särskilt med avseende på tidsformer.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till konjugation

Ordlistorna anger inga synonymer för konjugation.

konjugation i Dalins ordbok 1850

konjugation, f. 3. (gram.)

Sättet, huru ett verb konjugeras.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Böjning av konjugation

konjugation som substantiv
singular obestämd	konjugation
singular bestämd	konjugationen
plural obestämd	konjugationer
plural bestämd	konjugationerna

Till korsordet och Wordfeud

Ordet konjugation har 11 bokstäver och ger 25 poäng i Wordfeud utan bonusrutor. Synonymer med samma längd: inga i listan.

Fler ord med 11 bokstäver, som börjar på k.

Rim på konjugation

Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”konjugation: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/konjugation/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Senast uppdaterad 18 oktober 2026.