Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 7 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3548, nivå B1.

klättra

Vad betyder klättra?

Att ta sig uppåt eller framåt genom att använda händer och fötter, till exempel på en vägg, ett träd eller en brant backe; figurligt att gå framåt eller stiga i rang.

Synonymer till klättra

Motsatsord till klättra

Exempelmeningar

  • Barnen klättrade i träden på lekplatsen hela eftermiddagen.
  • Hon klättrade upp för trappan med tunga kassar i händerna.
  • Priserna har klättrat kraftigt under det senaste året.

Varifrån kommer klättra?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

klättra, 1747 - o. 1800, som det synes, regelbundet refl.; klättra sig upp; i ordb. först hos Weste 1807, som dock även har den intrans. formen, vilken emellertid ännu är mycket sällsynt o. tycks bliva förhärskande först efter 1850; Dalin 1850 betecknar den refl. formen med »äfv(en)»; från ty. klettern (ej uppvisat i mhty.). Danskan har i stället klatre = ä. sv. klat(t)ra Sahlstedt 1773 (med hänvisning till klänga). Den oväld. gransk. 1812, nr 104; från lty. klatteren, klâteren. Jfr lty. kladdern; jfr även lty. klauern m. m. Besl. med ty. klette, kardborre (se klister), klatt o. kladd o. egentl. betydande: klibba, klamra sig fast; med samma betyd.-utv. som i kliva, klänga, ty. klimmen, klättra (se klämma slutet), m. fl. — Den refl. formen övertager ordet från klänga (se d. o.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.