Synonymer till kälkborgare
Ordlistorna anger inga synonymer för kälkborgare.
Varifrån kommer kälkborgare?
kälkborgare, Weste 1795, Palmblad 1813: Kelkborgarnes krönika, (övers. av Tieck), Cederborgh 1814, hos Hallman i icke föraktlig betyd.; väl elliptisk bildning för *Kälkestadsborgare, borgare i Kälkestad, som under 1800-t. (Fahlcrantz, Palmblad med flera) stundom brukas liktydigt med Grönköping, Kråkvinkel, Skråköping, grekernas Abdera, tyskarnas Schilda och så vidare; upptaget från det gamla uttrycket 'när Adam bodde i Kälkestad', anfört till exempel av Bång 1675, ett i åtskilliga landskap förekommande gårdnamn; enligt uppgift från prästen Adam i Kälkstad, Medelpad (1630-t.); jämför Hjelmqvist Bibl. persiska namn s. 18. Förr och stundom ännu även: spetsborgare, danska spidsborger, efter tyska spiess-bürger, egentligen: borgare beväpnade med spjut (och till fots) i motsats till de rikare till häst eller till de värvade lansknektarna; jämför äldre tyska glevenbürger detsamma, till gleven, lans = svenska glaven. Spiess- motsvarar etymologiskt svenska spjut, men missuppfattades som en motsvarighet till spets.
Hellquists originaltext med förkortningar
kälkborgare, Weste 1795, Palmblad 1813: Kelkborgarnes krönika, (övers. av Tieck), Cederborgh 1814, hos Hallman i icke föraktlig betyd.; väl elliptisk bildning för *Kälkestadsborgare, borgare i Kälkestad, som under 1800-t. (Fahlcrantz, Palmblad m. fl.) stundom brukas liktydigt med Grönköping, Kråkvinkel, Skråköping, grekernas Abdera, tyskarnas Schilda osv.; upptaget från det gamla uttr. 'när Adam bodde i Kälkestad', anfört t. ex. av Bång 1675, ett i åtskilliga landskap förekommande gårdnamn; enl. uppgift från prästen Adam i Kälkstad, Medelpad (1630-t.); jfr Hjelmqvist Bibl. pers. namn s. 18. Förr o. stundom ännu även: spetsborgare, da. spidsborger, efter ty. spiess-bürger, egentl.: borgare beväpnade med spjut (o. till fots) i motsats till de rikare till häst el. till de värvade lansknektarna; jfr ä. ty. glevenbürger ds., till gleven, lans = sv. glaven. Spiess- motsvarar etymologiskt sv. spjut, men missuppfattades som en motsvarighet till spets.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
kälkborgare i Dalins ordbok 1850
kälkborgare, m. 5. (fam.)
- Ringa, obildad borgare, som hänger fast vid gamla vanor.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.