Synonymer till kägel
Ordlistorna anger inga synonymer för kägel.
Varifrån kommer kägel?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
kägel, Lind 1749 (jämte kägla, se nedan); som boktr.-term 1654: kegel = ä. da. kegel (da. kegle), från mlty., holl. kegel (varifrån eng. kails) = fhty. kegil, påle, pinne (ty. kegel), av germ. *kaᵹila-, dimin. till ett ord motsv. sv. dial. (Norrl.) kage, stubbe, no. kagi, låg buske, i isl. som öknamn, ty. dial. kag, kålstjälk, eng. dial. cag, stump; jfr holl. keg(ge), kil, av *kaᵹjō-; väl besl. med litau. žagrė, plog, urspr. bestående av en gren, žagaras, torr gren; jfr kåk o. kagge. — Biform: kägla, den enda formen hos Spegel 1712, Serenius 1741, fsv. Kiægla, ortnamn, o. kǽgla i kægloslagh, kägelspel.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.