Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

jöns

Vad betyder jöns?

En person som uppfattas som tråkig, tafatt eller omogen, ofta i nedsättande skämt; används också om den som gör sig till med något enkelt.

Synonymer till jöns

Motsatsord till jöns

Exempelmeningar

  • Han är en riktig jöns när han försöker dansa på festen.
  • Sluta vara sån jöns och kom med ut och ta en fika.
  • Jönsen i klassen fick skratta åt sin nya frisyr hela dagen.

Varifrån kommer jöns?

Jöns, fsv. Iöns, ä. Iönes, till Johannes. Även i dummerjöns osv. Se f. ö. Johan. — Härtill kortformen Jösse, fsv. Iösse; jämte fsv. Iosse till Ionis, ä. nsv. Jusse (om t. ex. Jösse Eriksson). — Hit hör väl också jösse som namn på haren, R. Foss 1621 (vilket dock även tolkats som en ombildning av ett ord motsv. no. jase, hare, för vilket man, ehuru på svaga grunder, förmodat en grundform *hezan i avljudsförh. till hare). Sannol. urspr. från jägarspr., där ordet hare blivit tabu. Hos Salan 1693 uppträder Hiösse bland eufemistiska beteckningar för vargen (kanske dock ett annat ord; jfr Nyrop Mindre afh. udg. af Det Phil.-hist. Samf. s. 135). Med avs. på djurnamn av personnamn jfr da. Morten, om haren, ävensom sv. Pelle, om baggar, Pålle, häst, osv., ävensom under Mickel.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.