Synonymer till igelkott
Ordlistorna anger inga synonymer för igelkott.
Exempelmeningar
- En igelkott rullade ihop sig under busken när hunden närmade sig.
- På hösten brukar vi lägga ut kattmat åt igelkottarna i trädgården.
- Igelkotten övervintrar i en hög med löv och kvistar.
igelkott på engelska
hedgehog (ett litet däggdjur med taggar på ryggen).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer igelkott?
igelkott, fornsvenska īghul-, īghilkutter, jämför īghul (bl. som tillnamn) samt likbetydande īghilburster, motsvarande isländska ígulkǫttr, danska dialektalt jylkatt Bornh., jämför norska igulkjer, sjöborre, isländska burstígull, igelkott, äldre danska egel och jævel (*jagul) samt, i utomnord. språk, medellågtyska egel, fornhögtyska îgil, igil (tyska igel, äldre tyska även eigel). Tydligen av två olika, icke samhöriga ordstammar: germanska eᵹ- = indoeuropeiska egh- (med palatalt gh) i grekiska ekhĩnos, igelkott, litauiska ežys, fornslaviska ježĭ detsamma (möjligen, trots den olika kvaliteten av gh, ytterst sammanhängande med föregående ord), och en annan, germanska ĩᵹ-, snarast besläktat med grekiska aikhmḗ, spjutudd (*aiksmā), och så vidare, isländska eigin, svenska dialektalt egel, första uppskjutande brodden av säd. Senare leden, -kott, hör tillsammans med kott(e), egentligen ett rundat föremål; isländska -kǫttr, katt, och bornholmska -kat bero väl i så fall på folketymologisk ombildning. I fornsvenska, äldre nysvenska och svenska dialektalt även pinnsvin (se under piggsvin).
Hellquists originaltext med förkortningar
igelkott, fsv. īghul-, īghilkutter, jfr īghul (bl. som tillnamn) samt likbetyd. īghilburster, motsv. isl. ígulkǫttr, da. dial. jylkatt Bornh., jfr no. igulkjer, sjöborre, isl. burstígull, igelkott, ä. da. egel o. jævel (*jagul) samt, i utomnord. språk, mlty. egel, fhty. îgil, igil (ty. igel, ä. ty. även eigel). Tydligen av två olika, icke samhöriga ordstammar: germ. eᵹ- = ie. egh- (med palatalt gh) i grek. ekhĩnos, igelkott, litau. ežys, fslav. ježĭ ds. (möjl., trots den olika kvaliteten av gh, ytterst sammanhängande med föreg.), o. en annan, germ. ĩᵹ-, snarast besl. med grek. aikhmḗ, spjutudd (*aiksmā), osv., isl. eigin, sv. dial. egel, första uppskjutande brodden av säd. Senare leden, -kott, hör tillsammans med kott(e), egentl. ett rundat föremål; isl. -kǫttr, katt, o. bornholmska -kat bero väl i så fall på folketymologisk ombildning. I fsv., ä. nsv. o. sv. dial. även pinnsvin (se under piggsvin).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
igelkott i Dalins ordbok 1850
igelkott, m. 2.
- Ett insektätande rofdjur, med korta öron, styfva, hvassa taggar på ryggen, bruna till färgen med hvita och svarta ringar; kan genom hudens rörlighet sammanrulla sig till ett klot, med alla taggarna under buken, så att hans kropp åt alla håll är skyddad af taggarna. Erinaceus europæus. Kallas äfv. Pinnsvin, piggsvin. Långörad Igelkott, en art af Igelkottslägtet, hemma i norra Afrika, samt norra och vestra Asien. Erinaceus auritus.
- (gam. krigsk.) Formera igelkott, benämning på ett slags fordom bruklig fältmanöver.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.