Synonymer till idegran
Ordlistorna anger inga synonymer för idegran.
Varifrån kommer idegran?
idegran eller (i ordböcker) id, Taxus baccata, jämför Var. rer. 1538: ijdh, förr även ideträ(d), 16- o. 1700-t., ydeträä Franckenius 1659, jämför gotländska aidägran, säkerligen till ett fornsvenska *īþe (*ȳþe), bildat med kollektivsuff. -(i)þja (i till exempel fornsvenska thilde n., golvbräder, isländska skǿði, skotyg, och så vidare) till det forngerm. namnet på samma träd = fornhögtyska îha, îwa, îga (tyska eibe}, fornsaxiska îch, medellågtyska îwe, anglosaxiska éoh, íw, éow (engelska yew), isländska ýr, ofta även om bågar (som vapen), emedan idegranen härtill med förkärlek brukades, jämför namnet på Njords boning Ýdalir. Som germanska grundformer ansättas vanl. *īhwa- och *iᵹwa- (>īwa-). För dessa tala i sin mån de estniska och liviska motsvarigheterna, som enligt Wiklund Le Monde Oriental 10: 178 äro lånade från germanska språk. Jämför emellertid kymriska yw, preuss. iuwis, idegran, fornslaviska iva, vide, med flera Förhållandet till dessa ord är dunkelt; sannolikt föreligger här ett urgammalt vandringsord med i dylika vanlig formväxling. Fra. if har antingen keltiska eller germanska ursprung. Trädnamnet uppträder sannolikt eller möjligen i en del svenska ortnamn, till exempel Idhult, Idö, och dess grundord, fornsvenska *ī(w)-, *ȳ- i Ivetofta, Idala med flera. Se under Iv- och Sahlgren Sv. lm. 1912, s. 62 f.; jämför även Läffler Det evigt grönskande trädet vid Uppsala hednatämpel i Sv. lm. 1911 s. 617 (med flera följdskrifter). Ett yngre, i västra Sv. och Norge uppträdande namn på idegranen är bar(r)lind.
Hellquists originaltext med förkortningar
idegran el. (i ordböcker) id, Taxus baccata, jfr Var. rer. 1538: ijdh, förr även ideträ(d), 16- o. 1700-t., ydeträä Franckenius 1659, jfr gotl. aidägran, säkerl. till ett fsv. *īþe (*ȳþe), bildat med kollektivsuff. -(i)þja (i t. ex. fsv. thilde n., golvbräder, isl. skǿði, skotyg, osv.) till det forngerm. namnet på samma träd = fhty. îha, îwa, îga (ty. eibe}, fsax. îch, mlty. îwe, ags. éoh, íw, éow (eng. yew), isl. ýr, ofta även om bågar (som vapen), emedan idegranen härtill med förkärlek brukades, jfr namnet på Njords boning Ýdalir. Som germ. grundformer ansättas vanl. *īhwa- o. *iᵹwa- (>īwa-). För dessa tala i sin mån de estniska och liviska motsvarigheterna, som enl. Wiklund Le Monde Oriental 10: 178 äro lånade från germ spr. Jfr emellertid kymr. yw, preuss. iuwis, idegran, fslav. iva, vide, m. fl. Förhållandet till dessa ord är dunkelt; sannol. föreligger här ett urgammalt vandringsord med i dylika vanlig formväxling. Fra. if har antingen kelt. el. germ. ursprung. Trädnamnet uppträder sannol. el. möjl. i en del sv. ortnamn, t. ex. Idhult, Idö, o. dess grundord, fsv. *ī(w)-, *ȳ- i Ivetofta, Idala m. fl. Se under Iv- o. Sahlgren Sv. lm. 1912, s. 62 f.; jfr även Läffler Det evigt grönskande trädet vid Uppsala hednatämpel i Sv. lm. 1911 s. 617 (med flera följdskrifter). Ett yngre, i västra Sv. o. Norge uppträdande namn på idegranen är bar(r)lind.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
idegran i Dalins ordbok 1850
idegran, f. 2.
- Ett litet och utbredt barrträd, med giftiga bär; anses uppnå högsta ålder ibland alla europeiska träd. Taxus baccata. Kallas äfv. Id, Tax, Benträd, Barrlind.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.