Synonymer till hjon
Ordlistorna anger inga synonymer för hjon.
Varifrån kommer hjon?
hjon, fornsvenska hiōn (hiōn Uppl.-l. = uppl. jön), familjemedlem, i synnerhet i plural, dels om äkta makar (jämför nysvenska fästehjon, hjonelag i lagstil) och dels om tjänstefolk ('brådtom hade alla husets hjon' Lenngren) = isländska hjón, hjún, äldre danska hjøn; ursprungligen en sammanfattande neutrum plural eller dual av en n-stam, motsvarande fornhögtyska hîwo m., familjemedlem, make, fornhögtyska, fornlågtyska hîwa f., hustru, fornhögtyska hî(w)un n., man och hustru, anglosaxiska híwa m., äkta make, tjänare. Jämför med avseende på ändelsen svenska ögon, öron; jämte isländska augu, eyru, motsvarande isländska hiú (= svenska ortnamn Hjo, fornsvenska Hiō 1413; jämför fornsvenska Hiūby, nu Juby Östergötland). Denna n-stam *hīwan- är en utvidgning av *hīwa-, familj, hushåll och dylikt i gotiska heiwa-frauja, husbonde, anglosaxiska híwrǽden, hushåll (se hird), isländska hýbýli (se hybble), hýski n., familj = indoeuropeiska *keiu̯o-, besläktat med latin çivá, borgare, lettiska sēwa, hustru, sanskrit çivá-, god, kär; och så vidare; vanl. fört till indoeuropeiska roten kei, ligga, vila, varav möjligen: vara bosatt och dylikt (se hem). Ett minne av n-stammen *hīwan- synes föreligga i isländska hjá, hos, fornsvenska hia-; jämför hos.
Hellquists originaltext med förkortningar
hjon, fsv. hiōn (hiōn Uppl.-l. = uppl. jön), familjemedlem, i sht i plur., dels om äkta makar (jfr nsv. fästehjon, hjonelag i lagstil) o. dels om tjänstefolk ('brådtom hade alla husets hjon' Lenngren) = isl. hjón, hjún, ä. da. hjøn; urspr. en sammanfattande neutr. plur. el. dual av en n-stam, motsv. fhty. hîwo m., familjemedlem, make, fhty., flty. hîwa f., hustru, fhty. hî(w)un n., man o. hustru, ags. híwa m., äkta make, tjänare. Jfr med avs. på ändelsen sv. ögon, öron; jämte isl. augu, eyru, motsv. isl. hiú (= sv. ortn. Hjo, fsv. Hiō 1413; jfr fsv. Hiūby, nu Juby Ögtl.). Denna n-stam *hīwan- är en utvidgning av *hīwa-, familj, hushåll o. dyl. i got. heiwa-frauja, husbonde, ags. híwrǽden, hushåll (se hird), isl. hýbýli (se hybble), hýski n., familj = ie. *keiu̯o-, besl. med lat. çivá, borgare, lett. sēwa, hustru, sanskr. çivá-, god, kär; osv.; vanl. fört till ie. roten kei, ligga, vila, varav möjl.: vara bosatt o. d. (se hem). Ett minne av n-stammen *hīwan- synes föreligga i isl. hjá, hos, fsv. hia-; jfr hos.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
hjon i Dalins ordbok 1850
hjon, n. 3.
- (ursprungl.) Menniska, person. Han har många hjon att föda. Onyttiga hjon.
- Tjenare, arbetare. Han har många hjon i sin tjenst, i sitt arbete, ute på åkern. - Har sammansättningarna Arbets-, Tjenste-, Dagverkshjon.
- Gift person. Ett äkta hjon.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.