han

Synonymer till han

Ordlistorna anger inga synonymer för han.

Varifrån kommer han?

han = fsv., da. = isl. hánn; ett nord. ord. Fem. hon = fsv. = isl. hón, da. hun; av urnord. *hānō- > *hānu > *hǫ́n (genom u-omljud). — Ändelserna -en, -na i vard. jag såg 'en, såg 'na äro minnen av de gamla fsv. ackus. m. han (i t. ex. smål. ännu -an), f. hana, vilka annars undanträngts av dativerna honom (av *hānum) o. henne (av unord. *hāniʀē). — Omstritt ursprung: han, urnord. *hānaʀ, kan vara besl. med grek. kē̃nos, biform till (e)keĩnos, den där, el. en n-bildn. till fsax., ags. he (eng. he), han, el. = got. jains, ty. jener, den där, av germ. *jainaz > urnord. (i relat. obet. ställning) *jānaʀ, vars j skall bortfalla (jfr ty. jahr = sv. år), varefter h inkommit från andra pronomina (Kock Ark. 24: 186 f.; jfr s. 190); m. m. — Från o. med början av 1700-t., jämte hon, även använt som tilltalsord (efter ty. Er); i rang mellan du o. I (Ni); rätt snart betraktat som nedlåtande o. nu mera sällsynt.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.