gunstig

gunstig, a. 2.

1. Benägen att på allt sätt gynna någon. Säges mest i fråga om personer, som äga makt och förmåga att hjelpa en underordnad eldler mindre lyckligt lottad. Vara någon gunstig eller vara gunstig emot någon. Min herre, var gunstig och bevilja denna min anhållan.
2. Brukas som ett utrtryck af artighet, i det finare umgängesspråket, vid tilltal. Gunstige herrar! Min gunstiga fru! Var så gunstig och låt mig få stiga fram.Synonymer hos Dalin: god.
3. Nyttjas äfven ofta, i förbindelse med Herre eldelr Junker skämtvis och ironiskt eller i strängt förebrådende och hotande ton, t. ex.: Den gunstig herrn (junkern) kan väl vänta. Nej, min gunstig herre, de blir ingenting af. Min gunstig herre, du låter bli det der, eljest komme jag med karbasen.