Dundrandet från fyrverkerierna höll hundarna vakna.
dundrande i Dalins ordbok 1850
dundrande, n. 4.
Fortsatt, långvarigt dunder, buller. Hvilket förfärligt dundrande!
Skarpt ifrande. Dundrande på predikstolen.
Svärjande och dundrande, svärjande och förbannande med grof stämma, - Adfj. p. 1. En dundrande röst, utomordentligt grof och stark röst. (Fam. skämtv.) Dundrande kalas, storståtligt. Se äfv. Hejdundarnde.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.
Ord i SALDO som slutar med dundrande och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.