Känna blygsel. När hon sade detta, blygdes han. Blygs duicke? Blygs att bära dig så åt. Han blygasdes icke att . . . . Komma någon att blygas. Blygas för någon eller något. Jag blygs för dig. Hon blygs försina dåliga kläder.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.