Allt bjudande på godis gjorde barnen sockerstinna.
Hennes ständiga bjudande på kaffe gjorde att alla trivdes.
Efter värdens bjudande satte sig gästerna vid bordet.
bjudande i Dalins ordbok 1850
bjudande, n. 4.
Handlingen, då man bjuder. - Adj. 1. (fig.) Befallande,trängande, tvingande. Bjudande bjudande omständighet.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord i SALDO som slutar med bjudande och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.