Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

bjällra

Vad betyder bjällra?

Liten metallklocka utan visare som ger ifrån sig ett klingande ljud när den skakas; används ofta på husdjur, leksaker och vid julpynt.

Synonymer till bjällra

Exempelmeningar

  • Katten hade en röd bjällra kring halsen så att man hörde när den kom.
  • Barnen skakade bjällran i sin lilla leksak tills det klingade.
  • Vid ridturen hördes hästens bjällror mellan träden.

Varifrån kommer bjällra?

bjällra, NT 1526, ombildning el. avledning av fsv. biælla, ä. nsv. o. sv. dial. bjälla = da. bjelde, isl. bjalla, mlty., ags. belle (eng. bell); av germ. stammen bell- i fhty., ags. bellan, skälla m. m. (ty. bellen, eng. bell), av äldre *belz- (jfr litau. balsas, röst, ljud) el. av äldre *beln- (såsom i skälla), jfr isl. belja, råma; möjl. besl. med bullra.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.