Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

bängel

Vad betyder bängel?

En omogen, oansvarig eller stökig person, ofta en pojke eller ung man som beter sig illa; används mest i vardagligt tal.

Synonymer till bängel

Exempelmeningar

  • Den där bängeln stal cykeln utanför skolan.
  • Sluta vara en bängel och hjälp till med disken.
  • Grannens bängelpojkar satt på trappan och stökade hela kvällen.

Varifrån kommer bängel?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

bängel, Gustaf Vasa 1559 = da. bengel, från lty. bengel, tölpig yngling, lymmel, knölpåk, vilket senare är grundbetydelsen; till ty. dial. bangen, slå (se bång), såsom ty. schlägel till schlagen slå, fhty. stôzil till stôzen, stöta, osv. Betyd.-utvecklingen är ungef. densamma som i dräng o. lurk.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.