Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 3 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1983, nivå A2.

arg

Vad betyder arg?

Känner eller visar ilska och irritation över något som har hänt eller över någon som har gjort något mot en; ofta används ordet också om en person som lätt blir ond

Synonymer till arg

Motsatsord till arg

Exempelmeningar

  • Hon blev arg när bussen gick precis innan hon hunnit fram.
  • Han är fortfarande arg på sin bror för det han sa igår.
  • Jag blir alltid arg när folk kör om mig i kön.

Varifrån kommer arg?

arg, fsv. argher, feg, usel, dålig = isl. argr ds., da. arg o. arrig, ondskefull, vred, fsax. arug, mlty. ar(i)ch, fhty., ty. arg, ags. earg, i allmänhet 'feg, dålig', men i nsv., nda. o. ty. dial. även 'uppbragt, förtörnad', av germ. *arᵹa- = fin. lånordet arka, rädd, försiktig; ett samgermanskt, men, liksom många andra etiska beteckningar, annars ej uppvisat ord; f. ö. av dunkelt ursprung trots flera förklaringsförsök. Hör väl på ett el. annat sätt samman med isl. ragr, feg, otuktig. — Den äldre betyd. kvarlever i t. ex. det juridiska argt uppsåt, de bibliska arg(a) skalk(ar) o. arga list. Betyd. 'ilsken' o. 'uppbragt' äro i sv. uppvisade först under 1600-talets senare hälft.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.