Synonymer till öring
Ordlistorna anger inga synonymer för öring.
Exempelmeningar
- Vi fångade en öring i bäcken strax efter gryningen.
- Öringen trivs bäst i kalla och syrerika vatten.
- Till middagen serverades rökt öring med dill och gräddfil.
öring på engelska
salmon trout (laxfisken Salmo trutta).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer öring?
öring, fisken Salmo trutta, Bureus o. 1600 Klinkowström 1911, ofta även laxöring, 1664 och så vidare; avlett direkt av ör, stengrund (jämför börting, röding, strömming) eller av de därav bildade fisknamnen laxör Bureus o. 1600, Oedman 1746 eller -öre (ännu till exempel 1895; kvar i till exempel Bohuslän; jämför plural laxs ören Carl IX 1589 med flera, även -öron; se nedan); eller elliptiskt till örlax, Rheen 1671, Linné 1734 och så vidare; eller (såsom väl vanl. antages) en ombildning av ett ord, motsvarande, dal m. örādh, orād, fornsvenska örith, i ortnamn Örædhæ-, Öroda- (jämför fornsvenska Örædhælydh, nu Örlid Västergötland, SOÄ 4: 59), isländska aurriði, norska aurride (aur(i)e, ørje med mera), danska ørred; egentligen: som går eller far fram på ören, till ör och (avljudsformer till) rida i en äldre allmännare betydelse Anledningen till namnet är den, att laxöringen liksom alla andra laxar under lektiden uppsöker sådana ställen, där strömmen är mindre stark och bottnen består av grus och småsten, det vill säga 'ör', där han bildar en grop genom att borra ned nosen i densamma; jämför synonymerna stenöring och tyska steinforelle och se förf. Ark. 13: 236. Första leden motsvarar sålunda ej, såsom Noreen med tvekan antager Ark. 6: 312, fornhögtyska abur, åter ('som går mot strömmen'). De fornsvenska formerna hänvisa på ett urnordiskt -ræið-; om däremot isländska -riði (med Noreen V. språk 3: 234) utgår från samma form (med utveckling av -æi- till -ē- till -i- svagtonig ställning), är ovisst: snarast dock ett av de många på svaga rotstadiet bildade nomina agentis av typen fornsvenska runi, fargalt, fluti, flotte, sliþi, släde, och så vidare Formerna laxör och -öre kunna ej vara direkt bildade av ör, utan utgå från fornsvenska örridh-, örrædh-. Jämför även Hall.-m. öra, av öradh? Pluralformen -ören är egentligen den singulara kollektiven i best. form *örridhen, *örrædhen. Andra beteckningar äro börting och ockla (se dessa ord), ävensom norska kjøda, orkn. orvakød (väl av *aurriða-kǿða), antagligen avledning av nyisländska kóð, fiskyngel.
Hellquists originaltext med förkortningar
öring, fisken Salmo trutta, Bureus o. 1600 Klinkowström 1911, ofta även laxöring, 1664 osv.; avlett direkt av ör, stengrund (jfr börting, röding, strömming) el. av de därav bildade fisknamnen laxör Bureus o. 1600, Oedman 1746 el. -öre (ännu t. ex. 1895; kvar i t. ex. Boh.-l.; jfr plur. laxs ören Carl IX 1589 m. fl., även -öron; se nedan); el. elliptiskt till örlax, Rheen 1671, Linné 1734 osv.; el. (såsom väl vanl. antages) en ombildning av ett ord, motsvar, dal m. örādh, orād, fsv. örith, i ortn. Örædhæ-, Öroda- (jfr fsv. Örædhælydh, nu Örlid Vgtl., SOÄ 4: 59), isl. aurriði, no. aurride (aur(i)e, ørje m. m.), da. ørred; egentl.: som går el. far fram på ören, till ör o. (avljudsformer till) rida i en äldre allmännare betyd. Anledningen till namnet är den, att laxöringen liksom alla andra laxar under lektiden uppsöker sådana ställen, där strömmen är mindre stark o. bottnen består av grus o. småsten, dvs. 'ör', där han bildar en grop genom att borra ned nosen i densamma; jfr synonymerna stenöring o. ty. steinforelle o. se förf. Ark. 13: 236. Första leden motsvarar sålunda ej, såsom Noreen med tvekan antager Ark. 6: 312, fhty. abur, åter ('som går mot strömmen'). De fsv. formerna hänvisa på ett urnord. -ræið-; om däremot isl. -riði (med Noreen V. spr. 3: 234) utgår från samma form (med utveckling av -æi- till -ē- till -i- svagtonig ställning), är ovisst: snarast dock ett av de många på svaga rotstadiet bildade nomina agentis av typen fsv. runi, fargalt, fluti, flotte, sliþi, släde, osv. Formerna laxör o. -öre kunna ej vara direkt bildade av ör, utan utgå från fsv. örridh-, örrædh-. Jfr även Hall.-m. öra, av öradh? Pluralformen -ören är egentl. den singulara kollektiven i best. form *örridhen, *örrædhen. Andra beteckningar äro börting o. ockla (se dessa ord), ävensom no. kjøda, orkn. orvakød (väl av *aurriða-kǿða), antagl. avledn. av nisl. kóð, fiskyngel.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.