Synonymer till årder
Ordlistorna anger inga synonymer för årder.
Exempelmeningar
- Förr användes årder för att bryta upp den hårda jorden inför sådden.
- På museet står en gammal årder från järnåldern bland andra jordbruksredskap.
- Med årder och oxar plöjde man åkrarna långt innan traktorerna kom.
Varifrån kommer årder?
årder n., träplog (utan vändskiva), i vissa dialekter maskulinum, stundom även år, ål (med s. k. tjockt l), jämför hos Linné Sk. resa den hypersvecistiska formen ålder (jämte åder), fornsvenska arþer n. (och m.?) = isländska arðr m., norska ard, av urnordiska *arþra-, lånat i finska aura (dialektalt atra med mera); ett gammalt, av de germanska språk blott i de nordiska bevarat ord; jämför latin arātrum, grekiska árotron, med motsvarande i keltiska, litauiska och armen, (se under agn 2, får, vår 2, vämjas). Bildat med instrumentalsuffixet -tr- (jämför foder 2) till indoeuropeiska ar-, plöja, i latin arāre, grekiska aróō, gotiska arjan, fornhögtyska erran, anglosaxiska erian, isländska erja, fornsvenska æria (imperfekt arþe), svenska dialektalt ärja och så vidare, vartill de även under art anf. orden. I fornhögtyska finnas även starka verbformer: ir-uoret, 'arassetis', gi-aran, ir-araniu, 'exaratus, -a'; jämför också ierun, ir-ieret, 'inverterunt', 'arassetis'. Åkerplöjning med årder (dock med järnbill) förekom i Sv. i vissa trakter (till exempel på Öland) åtminstone ännu på 1860-t. och i avlägsna nejder långt senare; bland annat till att uppluckra jorden brukas det stundom ännu. I somliga bygder i stället ärjekrok (yngre fornsvenska äryokrok P. Månsson s. 224), krok; jämför till betyd. gotiska hôha, plog (varom under plog). Med avs. på ordets stora spridning och höga ålder kan jämföras den beteckning för 'plogbillen', som representeras av de i huvudsak överensstämmande grekiska ophnís, latin vōmis, fornpreussiska wagnis, fornhögtyska waganso och så vidare (se vigg 1), och som ävenledes saknar motsvarigheter i den indo-iranska språkfamiljen.
Hellquists originaltext med förkortningar
årder n., träplog (utan vändskiva), i vissa dial. mask., stundom även år, ål (med s. k. tjockt l), jfr hos Linné Sk. resa den hypersvecistiska formen ålder (jämte åder), fsv. arþer n. (o. m.?) = isl. arðr m., no. ard, av urnord. *arþra-, lånat i finska aura (dial. atra m. m.); ett gammalt, av de germ. spr. blott i de nordiska bevarat ord; jfr lat. arātrum, grek. árotron, med motsvar. i kelt., litau. o. armen, (se under agn 2, får, vår 2, vämjas). Bildat med instrumentalsuffixet -tr- (jfr foder 2) till ie. ar-, plöja, i lat. arāre, grek. aróō, got. arjan, fhty. erran, ags. erian, isl. erja, fsv. æria (ipf. arþe), sv. dial. ärja osv., vartill de även under art anf. orden. I fhty. finnas även starka verbformer: ir-uoret, 'arassetis', gi-aran, ir-araniu, 'exaratus, -a'; jfr också ierun, ir-ieret, 'inverterunt', 'arassetis'. Åkerplöjning med årder (dock med järnbill) förekom i Sv. i vissa trakter (t. ex. på Öland) åtm. ännu på 1860-t. o. i avlägsna nejder långt senare; bl. a. till att uppluckra jorden brukas det stundom ännu. I somliga bygder i stället ärjekrok (y. fsv. äryokrok P. Månsson s. 224), krok; jfr till betyd. got. hôha, plog (varom under plog). Med avs. på ordets stora spridning o. höga ålder kan jämföras den beteckning för 'plogbillen', som representeras av de i huvudsak överensstämmande grek. ophnís, lat. vōmis, fpreuss. wagnis, fhty. waganso osv. (se vigg 1), o. som ävenledes saknar motsvarigheter i den indo-iranska språkfamiljen.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.