viv

Synonymer till viv

Ordlistorna anger inga synonymer för viv.

Varifrån kommer viv?

Lånord från franska enligt Hellquist.

viv, nu blott poet.: hustru, kvar i dial. i denna betyd. o. i den av 'dam' i kortspel, även om 'kung o. dam', varav kortspelsnamnet mann(a)viv (vanl. annars kallat mariage, från fra. =, egentl.: giftermål), fsv. vīf, kvinna, hustru = isl. vif o. da. viv (blott poet.), fsax. wîf, fhty. wîb (ty. weib), ags. wíf (eng. wife; även i sammans. woman, av ags. wífman, till man i betyd. 'människa'); ett speciellt nord- o. västgerm. ord; av germ. wīƀa- n. Mycket oviss härledning. Har bl. a. tolkats som 'den överhöljda, beslöjade (bruden)', egentl. abstr. 'höljande', till germ. vb. *wīfan, veckla (se vev, veva), varmed man jämfört den dock osäkra härledningen nupta, hustru: nūbere, hölja (nupta hör dock närmast till nūbere, gifta sig, vars identitet med nūbere, hölja, är oviss; jfr Walde). Av Kluge tidigare fört till sanskr. vípras, hänförd, upprörd, osv.; av Bezzenberger KZ 41: 282 härlett från ie. *u̯eik-pó-, till ie. *u̯eik-, hus (jfr ekonomi), o. stammen i senare leden av despot (jfr väbel); båda förslagen osannolika. Senast behandlat av Kluge PBB 41: 182 o. 43: 147, enl. vilken ordet urspr. hade en obscen betyd. med talrika paralleller i tyska o. i romanska spr., vartill kunde läggas isl. sprund n., kvinna = sv. sprund. Enl. senaste (9:de) uppl. av samme förf:s Etym. Wb. med större skäl: 'Ursprung dunkel'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.