Synonymer till veke
Ordlistorna anger inga synonymer för veke.
Varifrån kommer veke?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
veke = fsv. = da. væge, från mlty. wêke = fhty. wiohha (ty. wieche), ags. wéoca, -e; av germ. *weukan-, *weukōn-; möjl. en reduplicerad form: *we-wk-an. Jfr. med germ. -kk-, mlty. wecke, ags. wecca (eng. wick), veke, ty. dial. wicke, det kring sländan virade garnet. Dunkelt är i i ags. wice, veke; jfr f. ö. mhty. wiht ds., no. vik, garndocka. Väl till ie. u̯eg, väva, i sanskr. vāgnrā́, garn, nät m. m., mir. figim, väver, osv., vartill också mlty. wocke(n), spinnrock, även om linet osv., som viras kring tenen (ty. wocken), jfr även no. oke m., sammanfiltad massa, t. ex. av tråd o. d., av germ. *wukan- (annorlunda om oke dock Torp Et. Ordb. s. 473). Jfr Lidén Stud. s. 20 f., IF 19: 359 f. Se även veckla. — NT 1526, Matt. 12: 20, har i stället lin: 'linet som ryker skal han ey vth-släckia' (gamla bibelövers.: wekan, Luther: tocht). Andra, nu blott dial. beteckningar för 'veke' äro: ljustetnd(e), osv. dial., motsv. skå. tån(d)e o. da. tande, ljusbrand, ljusskarn, ä. da. taande (även tandel, tændet), besl. med tända, i vissa dial. (t. ex. Vätöm. Uppl.) ljustånge (ombildning av föreg.?) o. ljustana (till tana, fiber, tåga; besl. med tänja; se tanig). Ty. docht, veke, är etymol. = tåt, jfr isl. þáttr, även: veke. I fhty. dessutom querdar (se Kluge Et. Wb. under Köder) o. charz(a) (vartill ty. kerze, [vax]ljus; se vax), det senare möjl. med Kluge m. fl. lånat från lat. charta, papyrus (jfr t. ex. ital. dial. papijo, veke, av lat. papȳrus, varav även eng. taper, (vax)-ljus; med samma slags dissimilation som i t. ex. litau. tãpalas = lat pōpulus): med avs. på från romarna härrörande belysningstermer jfr utom det nämnda eng. taper got. lukarn, ljus (av lat. lucerna), o. under fackla. I somliga ty. dial. utgå beckningar för 'veke' från betyd. 'sävmärg' o. d. Då oljelampor o. vax- el. talgljus hos germanerna först blevo kända genom romarna, saknar man f. ö. anledning att för veken antaga samgermanska benämningar.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.