Synonymer till vargering
Ordlistorna anger inga synonymer för vargering.
Varifrån kommer vargering?
vargering, förr: (under 1700-t. uppsatt) reserv för de indelta trupperna, en organisation som särskilt vann stadga i Finnl., jämför Runeberg Fänrik Stål: 'Savolax vargering', av äldre nysvenska vargärning, förvar, vad som förvaras för kommande behov, reserv, till exempel 1547: 'vdhi godh tilsynn . . och vargerningh', av var- i taga vara på (se vara 3), och gärning, motsvarande äldre danska varegierd, förvar (nu: varetægt med mera), till gärd (egentligen: görande). Sedermera i svenska stundom skrivet vard-. Alltså ej besläktat med värja, försvara, såsom uppgives i vissa uppslagsböcker.
Hellquists originaltext med förkortningar
vargering, förr: (under 1700-t. uppsatt) reserv för de indelta trupperna, en organisation som särskilt vann stadga i Finnl., jfr Runeberg Fänrik Stål: 'Savolax vargering', av ä. nsv. vargärning, förvar, vad som förvaras för kommande behov, reserv, t. ex. 1547: 'vdhi godh tilsynn . . och vargerningh', av var- i taga vara på (se vara 3), o. gärning, motsv. ä. da. varegierd, förvar (nu: varetægt m. m.), till gärd (egentl.: görande). Sedermera i sv. stundom skrivet vard-. Alltså ej besl. med värja, försvara, såsom uppgives i vissa uppslagsböcker.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
vargering i Dalins ordbok 1850
vargering, f. 2. (af Värja, försvara)
- Reservtrupper, som de rustande vid utomordentliga tillfällen åtagit sig att prestera. - Ss.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.