vaktel

Synonymer till vaktel

Ordlistorna anger inga synonymer för vaktel.

Varifrån kommer vaktel?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

vaktel, I. Erici o. 1645: wäckteler plur., Schroderus 1640: wachtel, Lucidor, Linné osv.; jfr Lagerbring Sam. 1: 5 (1790): 'man har . . för kort sedan funnit Waktlar i Skåne, som man intet wet hafwa warit sedda tilförne' (i fsv. Cod. Ups. G 20 under conturnix [sic!] utan svensk övers.); jämte da. vagtel från mlty. wachtele = fhty. wahtala (ty. wachtel), jfr ags. wyhtel; l-avledn. av vaktelslaget wak (jfr den lty. tolkningen Wak di Wak, Suolahti Vogeln. s. 261); annorlunda uppfattat i fhty. quattala, quahtila, holl.-fris. kwackel; jfr de från germ. spr. härstammande ital. quaglia, ffra. quaille (fra. caille, eng. quail), närmast av ett *quacula. På grund av den ags. formen wyhtel (ej hw-) kunde det synas betänkligt att förbinda den germ. stammen waht- med lat. quocturnix, cōturnix, vaktel, om ej i dylika namn ombildningar hörde till vanligheten (se t. ex. under rördrom). Snarast föreligga här dock av varandra oberoende ljudhärmande bildningar. — Vaktelslaget uppfattas annars vanl. såsom innehållande i-, e-ljud ('pickvervick' o. d.), jfr de ryska benämningarna pérepel', pelepelka (jfr ty. dial. perpelitze). — En urgammal beteckning för 'vakteln' är sanskr. vartaka- = grek. órtyx (genit. -ykos, -ygos; med analogiskt -g-), vartill det från antiken bekanta önamnet Ortygia (Ortygiē), 'vaktelön'; f. ö. av omstritt ursprung; kanske också ljudhärmande. Till en onomotopoetisk rot hör sannol. även armen. lor, vaktel, väl besl. med grek. láros, mås; se Persson Indog. Wortf. s. 952, H. Petersson Griech. u. lat. wortstud. (1922) s. 11. — I skönlitteraturen har den av människoögon sällan sedda o. av uppsvenskar i regel icke ens någonsin hörda vakteln förväxlats med andra fåglar, t. ex. hos Nicander, som i 'Min sång, mitt lif, min död' talar om vaktelns sång 'i enslig skog', el. hos Törneros Drefs. 51: 'Vakteln slog i alarna vid ån' (från Södermanland) el. Strandberg Sista förhöret: 'Vaktlar lockade i hagen': fågeln är väsentligen sydsvensk o. finnes blott på sädesfälten. Möjl., såsom förf. förmodat i Namn o. titlar s. 118, stundom förblandning med det dock mest i norra Sverige o. Finnl. använda vaka i betyd. 'taltrast'; jfr Ruckert: 'Die Wachtel wacht die ganze Nacht'. Annars lär i sv. dial. vaktel brukas även om tallbiten., men han slår ej. — F. ö. i dial. kallad lilla rapphönan o. åkerhöna. Med åkerhöns återger också gamla bibelövers. Luthers die Wachteln (Psalt. 105: 40); o. det är ej osannolikt, att fsv. akerhöns, som Sdw. med tvekan översätter med 'rapphöns', haft samma betyd.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.