Synonymer till vårta
Ordlistorna anger inga synonymer för vårta.
Exempelmeningar
- Hon fick en vårta på fingret och gick till vårdcentralen för att frysa bort den.
- Vårtor är ofarliga men kan vara besvärliga om de sitter under foten.
- Paddan har en torr hud full av vårtor.
vårta på engelska
wart (liten hård upphöjning på huden).
Sammansättningar: bröstvårta (nipple), fotvårta (foot wart).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer vårta?
vårta, = yngre fornsvenska P. Månsson s. 639 (wårtor), fornsvenska varta = isländska varta, danska vorte, fornsaxiska warta, fornhögtyska warza (tyska warze), anglosaxiska wearte (engelska wort); besläktat med nypersiska bālū (av u̯arda-; enligt P. Horn), till en indoeuropeisk rot u̯erd, höja sig och dylikt, växlande med u̯ers i latin verrūca (av *versūca), vårta, sanskrit varṣman-, höjd, anglosaxiska wearr, hård hud; vartill även de under verna anförda orden. Jämför Bugge Bezz. B. 3: 112 f., Walde s. 823 (med litter.) och under värre. Med avs. på rotutvidgningen med indoeuropeiska d jämför till exempel under stjärt. Vårta av vārta av vărta liksom årta av ārta av ărta. I vissa svenska dialektalt utan förlängning framför rt; jämför att varta i en del äldre ordb. är normalform (Serenius, Lind) eller växelform (Sahlstedt, Weste). En gammal väsentl. västnordisk sammans. är vrml. gervarta, bröstvårta (Jösse hd, alltså gränslandskapet till Norge; ännu brukligt?) = fornsvenska genvarta (felskrivning), fornnorska, norska geirvarta, till isländska geirr och så vidare, spjut (se garfågel, gissel och navare).
Hellquists originaltext med förkortningar
vårta, = y. fsv. P. Månsson s. 639 (wårtor), fsv. varta = isl. varta, da. vorte, fsax. warta, fhty. warza (ty. warze), ags. wearte (eng. wort); besl. med npers. bālū (av u̯arda-; enl. P. Horn), till en ie. rot u̯erd, höja sig o. d., växl. med u̯ers i lat. verrūca (av *versūca), vårta, sanskr. varṣman-, höjd, ags. wearr, hård hud; vartill även de under verna anförda orden. Jfr Bugge Bezz. B. 3: 112 f., Walde s. 823 (med litter.) o. under värre. Med avs. på rotutvidgningen med ie. d jfr t. ex. under stjärt. Vårta av vārta av vărta liksom årta av ārta av ărta. I vissa sv. dial. utan förlängning framför rt; jfr att varta i en del äldre ordb. är normalform (Serenius, Lind) el. växelform (Sahlstedt, Weste). En gammal väsentl. västnordisk sammans. är vrml. gervarta, bröstvårta (Jösse hd, alltså gränslandskapet till Norge; ännu brukligt?) = fsv. genvarta (felskrivning), fno., no. geirvarta, till isl. geirr osv., spjut (se garfågel, gissel o. navare).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
vårta i Dalins ordbok 1850
vårta, f. 1.
- Liten utväxt på huden, af olika form. Vårtor på händerna. Bildar sammansättningen Bröstvårta.
- (bot.) Liten på växtens öfverhud befintlig upphöjning, som innehåller någon egen saft.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.