Pianot hade en ren och välljudande klang i den stora salen.
Han läste dikten med sin mjuka, välljudande röst.
välljudande i Dalins ordbok 1850
välljudande, a. 1.
Behagligt ljudande. Välljudande period, vers.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.