Synonymer till urtima
Ordlistorna anger inga synonymer för urtima.
Varifrån kommer urtima?
urtima (ting, riksdag och så vidare), oböjl. adjektiv, av Hof 1753 anfört som en god nybildning, 1765: 'urtima beskattning', Posten 1769: 'Urtima och förbudne Domstolar', Växiö 1784: 'Urtima Sochne Stämma'; stundom -timma, till exempel 1784 och Palmblad 1844; bildat av ur 4 och fornsvenska tīme, tid (= timme), alltså såsom avvita och urbota.
Hellquists originaltext med förkortningar
urtima (ting, riksdag osv.), oböjl. adj., av Hof 1753 anfört som en god nybildning, 1765: 'urtima beskattning', Posten 1769: 'Urtima och förbudne Domstolar', Växiö 1784: 'Urtima Sochne Stämma'; stundom -timma, t. ex. 1784 o. Palmblad 1844; bildat av ur 4 o. fsv. tīme, tid (= timme), alltså såsom avvita o. urbota.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
urtima i Dalins ordbok 1850
urtima, a. oböj.
- Säges om riksdagar, sammankomster, ting, som påbjudas, sammankallas, utsättas på annan tid, än den af lag föreskrifna. Urtima riksdag.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.