Hoppa till innehållet
Ordlex

Adverb, 6 bokstäver.

urbota

Vad betyder urbota?

Som adverb

  1. Ytterligt, utomordentligt, oerhört.

Som adjektiv

  1. (ålderdomligt, om brott) Som inte kan sonas med böter.
  2. Ytterlig, oerhörd.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till urbota

Ordlistorna anger inga synonymer för urbota.

Exempelmeningar

  • Det var en urbota dum idé att åka ut i stormen.
  • Föreläsningen var urbota tråkig från början till slut.
  • Han har gjort sig skyldig till ett urbota korkat misstag.

Varifrån kommer urbota?

urbota, oböjl. adjektiv = fornsvenska, egentligen: obotlig, av ur 4 och bot.

Hellquists originaltext med förkortningar

urbota, oböjl. adj. = fsv., egentl.: obotlig, av ur 4 o. bot.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.

urbota i Dalins ordbok 1850

urbota, a. oböjl.

  1. Säges om sådana brottmål, som ej med penningar få försonas.
  2. (fig. fam.) Ohjelplig, oefterrättlig.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”urbota: betydelse, böjning och ursprung”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/urbota/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY), Hellquist (1922); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Exempel skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .