Synonymer till underkunnig
Ordlistorna anger inga synonymer för underkunnig.
Varifrån kommer underkunnig?
underkunnig, 1696, 1703, Nordberg 1740 och så vidare; jämte det nu föråldrade verb underkunniga (-kundiga, -kunnoga), i synnerhet reflexivt, göra (sig) underrättad och så vidare, 1675 och så vidare, ännu åtminstone 1760-t;, utan känd direkt motsvarande i tyska; jämför tyska (sich) erkundigen, till adjektiv kundig (se kund och kunna); i svenska snarast ombildat i anslutning till underrätta och så vidare.
Hellquists originaltext med förkortningar
underkunnig, 1696, 1703, Nordberg 1740 osv.; jämte det nu föråldrade vb. underkunniga (-kundiga, -kunnoga), i sht refl., göra (sig) underrättad osv., 1675 osv., ännu åtm. 1760-t;, utan känd direkt motsvar. i ty.; jfr ty. (sich) erkundigen, till adj. kundig (se kund o. kunna); i sv. snarast ombildat i anslutning till underrätta osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
underkunnig i Dalins ordbok 1850
underkunnig, a. 2.
- Underrättad. utbildas alltid med prep. om. gör sig underkunnig om något.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.