Synonymer till tossa
Motsatsord till tossa
Exempelmeningar
- Han är en riktig tossa som glömmer allt han lovar.
- Sluta vara tossa och lyssna på vad jag säger.
- Hon kallade honom för tossa när han tappade nycklarna igen.
Varifrån kommer tossa?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
2. tossa, groda, padda, I. Erici o. 1645; tådza 1652; tussa 1706; i vissa dial. även tåsa = no. fossa, padda, da. tudse; liksom så många andra likbetydande ord en hypokoristisk bildning, av en till kortnamnen el. barnspråket hörande rot av samma slag som tad i ags. tádige (eng. toad) jämte kortformen tadde. Med avs. på diminutivsuffixet s jfr det likbetydande ty. dial. ytse, ags. ýtse. — Besl. är väl sv. dial. tosk, fsv. tusk, ags. tosca, groda, bildat som isl. froskr, ty. frosch, o. möjl. uppkommet i anslutning till detta, liksom sv. dial. tråsk, no. trausk synes ha fått även r-et från detta ord. I fråga om k-avledn. jfr f. ö. under frö 2. o. padda ävensom torsk 2. Se förf. NTfF 3 R XII. 63 f. Annorlunda Falk-Torp under tudse. — De germ. språken äro sålunda synnerligen rika på sins emellan obesläktade beteckningar för 'padda' o. 'groda', liksom f. ö. även andra indoeur. spr.; t. ex. under frö 2, groda, kvabba, o. padda samt f. ö. grek. phrýnē, phrỹnos (egentl.: brun), bátrakhos (med talrika växelformer), lat. būfo, rūbeta (efter färgen), rāna, ty. kröte (märk växlingen av fhty. chrota ~ chreta), fra. crapaud. Denna omständighet jämte den starkt utpräglade hypokorismen i fråga om dessa namn (geminering av stamkonsonant, diminutivsuffix -k, -s osv.) beror utan tvivel på eufemism resp. tabu. Dessa djur ha nämligen spelat en stor roll i folkets övertro. De hörde liksom ormen m. fl. till de s. k. själadjuren o. omhuldades o. dyrkades som skyddsdemoner. I Gaslanders skildringar från Västbo 1774 omtalas vissa sjukdomar (t. ex. frätsår på boskap) såsom orsakade av 'tåssor' (jfr sv. dial. tossebett, torskbett, även om det s. k. onda bettet); 'tåssor' få ej hatas, ty då dia de boskapen osv.; de betraktas också såsom av någon trollpacka förvandlade konungadöttrar (se Sv. lm. Bih. I. 3: 42 [286] o. registret hos E. Wigström Sv. lm. VIII. 3: 505). Jfr f. ö. under björn, ekorre, Jöns, locke, nalle, orm, spindel 1, varg, vessla, ål 1 samt skog (om räven).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.