Synonymer till stork
Ordlistorna anger inga synonymer för stork.
Exempelmeningar
- På sommaren bygger storken sitt bo högst upp på ladugårdens tak.
- Barnen tittade på en stork som stod stilla i den grunda sjön.
- Enligt sägnen är det storken som kommer med de nyfödda barnen.
stork på engelska
stork.
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer stork?
stork, fornsvenska storker (även -ö-) = isländska storkr, danska, medellågtyska slork, fornhögtyska storah (tyska storch), anglosaxiska store (engelska slork); från germanska språk lånat i keltiska och slavo-balt., av germanska *slurka- = indoeuropeiska *strgo- = grekiska törgos, gam, väl egentligen: stark (fågel) eller dylikt; rotbesläktat med stark, med samma avljudsstadium som i styrka, storkna. En lågtysk benämning är adebar (-bär; fornhögtyska odebero) = holländska ooieuaar; va ni. tolkat som 'lyckobringaren', till germanska *auöa- i fornsaxiska öd, isländska audr, rikedom, och så vidare (se öde 2) och bära, eller möjligen avljudsform till jod, barn; jämför Schnittger Storken som livsbringare s. 8. I alla händelser en omskrivning av samma slag som till exempel de under nalle, spindel 1, varg och så vidare omnämnda: storken hålles (eller holländska) för en helig fågel. I latin cicönia (jämför hane l, höna); i grekiska pelargös, egentligen: den mörkgrå.
Hellquists originaltext med förkortningar
stork, fsv. storker (även -ö-) = isl. storkr, da., mlty. slork, fhty. storah (ty. storch), ags. store (eng. slork); från germ. spr. lånat i kelt. o. slavo-balt., av germ. *slurka- = ie. *strgo- = grek. törgos, gam, väl egentl.: stark (fågel) el. dyl.; rotbesl. med stark, med samma avljudsstadium som i styrka, storkna. En lågtysk benämning är adebar (-bär; fhty. odebero) = holl. ooieuaar; va ni. tolkat som 'lyckobringaren', till germ. *auöa- i fsax. öd, isl. audr, rikedom, osv. (se öde 2) o. bära, el. möjl. avljudsform till jod, barn; jfr Schnittger Storken som livsbringare s. 8. I alla händelser en omskrivning av samma slag som t. ex. de under nalle, spindel 1, varg osv. omnämnda: storken hålles (el. holl.) för en helig fågel. I lat. cicönia (jfr hane l, höna); i grek. pelargös, egentl.: den mörkgrå.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
stork i Dalins ordbok 1850
stork, m. 2.
- Ett fågelslägte af Vadarne. Ciconia. Hvit Stork, 3 1/2 fot lång, hvit med svarta vingar, näbb och ben cinoberröda. C. alba. Svart Stork, 3 fot 3 tum lång, svart, skimrande i grönt och purpur, bröst och mage hvita, näbb och ben röda. C. nigra.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.