Synonymer till stinta
Ordlistorna anger inga synonymer för stinta.
Varifrån kommer stinta?
stinta (i synnerhet nordsv. dialektalt), halvvuxen flicka, o. 1670: 'I unga pigor, gentor, stintor, Fäntor', jämte stintsnårta, stint" slyngja och avljtidsformerna stunta och stånta (*stanli-), till germanska *stenl-, *stunt-, *stant-, kort, avstympad (fsv.sfunferosv.). varom närmare under sparkstötting. - Samma avljudsstadium som i stinta uppträder väl i svenska dialektalt stint, siklöja med mera, motsvarande en del norska, danska och tyska fisknamn av en stam stint; jämför till betyd. till exempel tyska döbel, farna, till döbel, pinne, tapp, ävensom under a l k u v a och stubb 4.
Hellquists originaltext med förkortningar
stinta (i sht nordsv. dial.), halvvuxen flicka, o. 1670: 'I unga pigor, gentor, stintor, Fäntor', jämte stintsnårta, stint" slyngja o. avljtidsformerna stunta o. stånta (*stanli-), till germ. *stenl-, *stunt-, *stant-, kort, avstympad (fsv.sfunferosv.). varom närmare under sparkstötting. - Samma avljudsstadium som i stinta uppträder väl i sv. dial. stint, siklöja m. m., motsv. en del no., da. o. tyska fisknamn av en stam stint; jfr till betyd. t. ex. ty. döbel, farna, till döbel, pinne, tapp, ävensom under a l k u v a o. stubb 4.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.