Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 829, nivå A1.

stånd

Vad betyder stånd?

en plats där man säljer eller visar varor, ett litet bord eller en kiosk för försäljning; även en social eller hierarkisk nivå i samhället; flera betydelser finns, och i vardagligt språk avser ordet ofta en mindre försäljningsplats eller ett uppställt bord

Synonymer till stånd

Exempelmeningar

  • Hon köpte en varm korv vid ett stånd på torget.
  • Vi stannade vid ett blomsterstånd utanför stationen och köpte en bukett.
  • Han har alltid stått på ett eget stånd på marknaden sedan han var ung.

Varifrån kommer stånd?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

stånd, ä. nsv. stånd, stånd, samhällsställning Bib. 1541, samhällsklass P. Svart Kr., ställning, ställe 1600-t., örtstånd o. 1640 m. m., fsv. -stånd, stående, stånd, blott i sammans., dels väl inhemska (till vb. standa, se stå) t. ex. motstånd, motstånd, dels från mit}7, t. ex. bistand, bistånd (se bi- 1), forstand, förstånd (se förstå) = da. stånd, stånd, mlty. slant m. o. n., stående, bestånd, stånd, mhty. stant m., plats, tillstånd, ämbete (ty. stånd), vbalsbst. till germ. *standan, stå (- standa, se stå); med ungef. samma betyd.-utveckling som i fsv. lånordets/a/, ställning, stånd (se stat 1). I de flesta anv. lån från ty.; ex. se ovan. Härifrån även stånd (marknads- o. d.), egentl.: som är uppställt (på torget), tidigast öppna (de täckta kallades i ty. hiilicn el. buden). Till grundbetyd, 'stående' höra t. ex. hålla stånd, jfr P. Svart Kr.: gripa stånd, från ty. slandlialten, ståndaktig, från mlty. siantachtig (se -aktig), stillestånd från ty. stillsland, vattenstånd från ty. wasserstand; jfr även sol st ån d. Även i betyd. 'tillstånd', t. ex. vara i gott stånd, från ty. in gnlem siande sein; specialiserat till'riktigt tillstånd', t. ex. sätta i stånd, från ty. wieder in stånd selzen. - Plur. ständer (i rikels sländer o. d.), efter da. stunder, efter ty. siande; redan P. Svart. - Växlingen av stånd- o. stånds- i sammans. har i regel tyska förebilder. - Ståndpunkt, o. 1800 = da. ståndpunkt, efter ty. ståndpunkt, varefter också eng. standpoint. En övervunnen ståndpunkt, Hultin 1866, Lysander 1878, H. Wieselgren 1880, efter ty., där modeuttryck från 1840-t. - Ståndrätt, 1710 = da. standrel, från ty. slandrecht, egentl.: rätt hållen på stående fot, utan förberedelser (i krigstid). - Däremot ståndsbroder, ståndsperson efter ty. stan-desbrndcr, -person. - Jfr ständig.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.