son

Synonymer till son

Ordlistorna anger inga synonymer för son.

Varifrån kommer son?

son, fsv. son, sun = isl. sonr, snnr, da. s0n (med 0 från plur. sonner, liksom sv. nöt l från nötter), urnord. sunii ack. sg., got. sunus, fsax., fhty., ags. sunii (ty. sohn, eng. son), av germ. *snnn-, motsv. ie. *sunu- = sanskr. sunu-, avest, hunu-, fslav. sy nu, litau. sanns; bildning på -nn- av roten sn, föda (i sanskr'. sute), föder, vartill partic. sutd-, son; med annan avledn.: grek. (n)yzös, (h)yiys (*su-iu-), jfr fir. suth (av *su-tu-), foster. Alltså samma betyd.-utveckling som i got. baur, ags. b yre, isl. burr, son, till bära i betyd. 'föda'; enl. somliga i båda fallen med ursprungligen abstrakt betyd. Om ett annat i kelt. o. germ. spr. uppträdande ord för 'son' se under måg. - Ordet son sak- nas, liksom dotter, i alban., latin o. kelt. spr. - Jfr Sune.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.