Synonymer till skyttel
Ordlistorna anger inga synonymer för skyttel.
skyttel på engelska
shuttle (föremål som för tyg eller garn genom väv; båt, flyg el. rymdfärja som går i skytteltrafik).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer skyttel?
skyttel, Widegren 1788: vä f-, Möller 1790, Weste 1807 (jämför nedan), i dialekter även: stängsel på en gärdesgård = danska skyttel, skottspole, isländska skulill, skj utbar stång, skjutvapen med mera, norska skulel, kastspjut, anglosaxiska scylel, skj utbar stång, pil med mera (engelska shnllle, spole), med mera, av germanska *skulila-, bildat med instru-mentalsuffixet -ila- till skjuta som till exempel germanska "'Inkila- (se nyckel) till fornsvenska läka, stänga. - Ordet uppträder i skriftspr. egentligen först i slutet av 1700-t. (under formen skyttel; hos Weste även skötet). Linné Sk. r. 1751 s. 19 anför det (skötet) som ett småländskt dialektord i stället för det uppländska skottspole (skållspola); Hof 1772 översätter det västgötska schölell med 'skåttspole'; i anteckningar från 1774 av en småländsk prostinna förekommer plural siölt-lar (Fatab. 1911 s. 85). Ännu Dalin 1853 vacklar mellan skottet, skötet och skyttel, men synes föredraga den förra formen. - Lex. Linc. 1640, Serenius 1741 och Lind 1749 ha ord på -spol(e). - Andra sydskandinaviska ord för 'skyttel' äro sydsvenska dialektalt skotte m., av germanska *skntan-, nomen agentis till skjuta (jämför de nära besläktade svenska dialektalt skåla, båtshake = norska skola, och norska skola, slå att skjuta för = danska skaade, skodde); och danska sky lie = medelhögtyska, tyska schutze, av germanska *skntjön. - Ehuru ordet skyttel san-nol. är en urgermansk (i alla händelser mycket gammal) bildning, är betydelsen 'skottspole' ung: skyttlar förekommo nämligen ej i forntiden.
Hellquists originaltext med förkortningar
skyttel, Widegren 1788: vä f-, Möller 1790, Weste 1807 (jfr nedan), i dial. även: stängsel på en gärdesgård = da. skyttel, skottspole, isl. skulill, skj utbar stång, skjutvapen m. m., no. skulel, kastspjut, ags. scylel, skj utbar stång, pil m. m. (eng. shnllle, spole), m. m., av germ. *skulila-, bildat med instru-mentalsuffixet -ila- till skjuta som t. ex. germ. "'Inkila- (se nyckel) till fsv. läka, stänga. - Ordet uppträder i skriftspr. egentl. först i slutet av 1700-t. (under formen skyttel; hos Weste även skötet). Linné Sk. r. 1751 s. 19 anför det (skötet) som ett småländskt dialektord i stället för det uppländska skottspole (skållspola); Hof 1772 översätter det västgötska schölell med 'skåttspole'; i anteckningar från 1774 av en småländsk prostinna förekommer plur. siölt-lar (Fatab. 1911 s. 85). Ännu Dalin 1853 vacklar mellan skottet, skötet o. skyttel, men synes föredraga den förra formen. - Lex. Linc. 1640, Serenius 1741 o. Lind 1749 ha ord på -spol(e). - Andra sydskandinaviska ord för 'skyttel' äro sydsv. dial. skotte m., av germ. *skntan-, nomen agentis till skjuta (jfr de nära besläktade sv. dial. skåla, båtshake = no. skola, o. no. skola, slå att skjuta för = da. skaade, skodde); o. da. sky lie = mhty., ty. schutze, av germ. *skntjön. - Ehuru ordet skyttel san-nol. är en urgermansk (i alla händelser mycket gammal) bildning, är betyd. 'skottspole' ung: skyttlar förekommo nämligen ej i forntiden.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.